Category Archives: Sex- och samlevnad

Ensamhet i vardagen

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ensamhet är något jag värderar mycket högt eftersom jag har personlig assistans 24/7. Jag hatar detta dilemma att aldrig kunna få vara ensam på riktigt, i dagar eller veckor. Jo, jag kan vara solo i någon timme då och då fast bara om jag ger upp friheten att kunna göra saker när och hur jag vill. Min frivilliga ensamhet innebär avkall på saker som är avgörande för en god livskvalité som till exempel att assistenterna finns till hands när jag behöver dem, för att klia mig på ryggen, på nosen och huvudet eller om jag tappar något, eller behöver svara i telefonen eller hälla upp en kopp kaffe, med mera, med mera.

Dessa dyra stunder av ensamhet är guldkorn fast bara för en kort stund. Sedan känner jag mig låst, orörlig och jävligt handikappad.

Mina första assistenter
De anställde jag 1 juli 1990 och sedan dess har mycket hänt. Jag förlovade mig, jag började Jobba, vi blev föräldrar, jag tog körkort, köpte bil, jag utbildade mig och startade firma, sedan jobbade jag och jobbade och jobbade och sedan 1999 – separation..! Efter några år kom en annan slags ensamhet som med tiden blev allt större och starkare och som jag mycket väl kände igen ifrån ungdomens dagar.

Ensamhet i vardagen
När saknaden och ensamheten sätter klorna i mig inför mina assistenter känns helvetet nära, då vill jag bara gömma mig för att slippa känna mig naken, omanlig och totalt värdelös. Att ha levt så länge i ensamhet utan närhet och beröring är något jag inte längre klarar av. Det är ovärdigt och inget jag längre kan ställa upp på. Inte ens mina assistenter som vill så väl förstår hur mycket kvinnors avsmak eller obehag av en sönder värkt man smärtar.

Vi får väl se om jag hittar tillbaka på den lilla anspråkslösa stigen som inte ser mycket ut för världen.

Nä, nu är klockan snart 05:00 och om jag ska klara av att vakna i morgon så får jag nog hoppa ner i min stora, kalla och tomma säng där ensamheten ler tillbaka. (Sluta le din fan!)

Sov gott!
Nalle

Share Button

Till dess att söndag blivit tisdag

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Med all den kraft jag har kvar låter jag gamla erfarenheter gömmas undan så jag kan låtsas ett tag till. Idioti! Varför då lägga ner så stor kraft och energi på att hålla jobbiga erfarenheter i schack? Om det nu ändå är idioti..! Ja, det kan man fråga sig. Men så fort söndag blir en tisdag kommer jag att inse (även denna gång) att jag cyklar på fel bana och kanske till och med i fel riktning. ”Inget att skämmas för”, hör jag vänner föreläsa. Hjärtat slår så länge man lever. Det är inget att skämmas för! Jag undrar varför jag då sitter här skamsen och skriver med ledsen och förtvivlad penna? Jag är ju för hel… fyrtiosex år.

I ärlighetens namn
Med viss erfarenhet men kanske mest tackvare min ärlighet kan jag ganska enkelt påstå att den största anledningen till mitt strutsbeteende är rädsla. Anledningen är den att jag har blivit (är) mycket intresserad av en kvinna som naturligtvis inte ser och känner för mig på samma underbara sätt som jag ser och känner för henne. Ett klassiskt dilemma, kan tyckas. Men det är inte enbart så enkelt som att övervinna rädslan att våga visa vad man känner. Nä, här talar vi om flera olika rädslor och ett gammalt ingjutet synsätt med ett lika föråldrat och självklart utanförskap.

”Det gör ont att inte våga ge sig hän, att återigen efter många år börja lyssna på gamla skrönor om att ett liv som mitt leder per automatik till ett liv mindre värt att leva.”

Att anses mindre värd
Att inte duga eller vara mindre värd som elev, som arbetare och som kollektiv resenär eller som kund i affärer, biografer, restauranger, museer eller andra ställen som utestänger funktionshindrade är känslor som ingen behöver uppleva. Men verkligheten bjuder på annat. En krass verklighet där staten (samhället) har lärt mig och min generation att leva med känslor som dessa. Historiskt har Riksdag och regeringar genom indoktrinering fått oss att tro att människor med någonslags funktionsnedsättning inte kan leva ett fullvärdigt liv. Kontentan blir ett liv som är mindre värt att leva.

Har det inte blivit bättre?
Jo, förvisso. Men denna indoktrinering är så väl utförd att väldigt många av våra sjuttio- och åttiotalister finner det självklart att om man är funktionshindrad får man räkna med att inte kunna ta del av samhället på lika villkor. Man är ju handikappad! Glädjande nog tycker allt fler att det är fel med diskriminering. Så ur ett medborgarperspektiv (ej politiskt) ser framtiden ljusare ut. Trots det har regeringar och riksdagar stött och blött, debatterat och utrett i många, många år utan att komma fram till något väsentligt och i år 2008 plockade man till och med ut funktionshindrade från den stora diskrimineringslagstiftningen för att man (återigen) ville utreda om diskrimineringslagen skall gälla funktionsnedsatta eller om något annat ska gälla.

Vad har detta med kärlek att göra?
Nja, kanske inte så mycket. Det är bara det att ibland är det förbannat svårt att skaka av sig alla konstiga attityder. Det är ännu svårare att våga tro på sig själv med de erfarenheter jag bär med mig. Det är betydligt lättare att inte vara värd och att lyssna till skrönor som att, ”sådana män som du kommer aldrig få uppleva den sanna kärleken. Det låter banalt och juvenilt, jo jag vet! Men eftersom känslor är med i sammanhanget kan jag inget annat göra än att se och känna på just dessa jobbiga och juvenila känslor som varje gång de dammas av för mig till existensiella frågor.

Ying och Yang, tvåsamhetens värld
Vi lever i en värld där ying och Yang härskar och är allt för liv och framtid. Även om jag den senaste tiden har levt singelliv så har längtan efter närhet, beröring och kärlek aldrig minskat. Snarare tvärtom. Lika mycket som längtan har lugnet, tryggheten och bekvämligheten funnit sin man. Jag är osäker, (eller rädd om ni så vill), på om jag ens längre kan leva i tvåsamhet. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar (enormt mycket) tvåsamhetens trygghet, dess närhet och att få känna sig älskad och behövd av någon igen.

På grund av Ying och Yang och att bekvämligheten har bitit sig fast plus att jag ältar gamla rädslor (dåliga erfarenheter) är det så lätt att stoppa huvudet i sanden och lyssna till alla dessa skrönor. Framtiden får tala och visa väg. Men till dess att söndag har blivit tisdag kommer inte mycket nytt att hända.

Nu kallar drömmarnas värld, där är jag don juan och Fred Astaire.

Kram på er!
Nalle

Share Button
1 4 5 6