Category Archives: Personlig assistans

Jobbigt med assistans?

Jag brukar då och då få frågan om det inte är jobbigt att ha assistans hela tiden. Och visst är det jobbigt ibland. Det kan till och med vara skitjobbigt. Vad som är värst varierar beroende på dagsformen, men en av de återkommande jobbigare sakerna med assistansen är att aldrig få vara ensam. Visst, jag kan skicka in min assistent till assistentrummet för att få vara ensam en stund, men det är ändå inte samma sak. Assistenten är ju fortfarande kvar i lägenheten och hör allt som jag hör vilket kan vara nog så jobbigt om man vill vara privat eller intim en stund. Alla har ju behov av att få vara ensam ibland.

Det är lite av ett dilemma eftersom jag inte klarar mig utan assistans. Men det går att lösa så de jobbiga sakerna inte blir fullt lika jobbiga. För att göra det behövs bra och professionella assistenter som har förmågan att vara lyhörda och förstå skillnaden på att göra ett gott arbete och bara dyka upp till arbetet. Men det krävs också att man har arbetsledarkunskaper så assistenterna vet vad de ska göra. Med andra ord är konversation och öppenhet viktigt för att få en bra personlig assistans och ett bra samarbete med assistenterna. Utan konversation och bra samarbete uteblir möjligheterna till att få en bra assistans.

När min assistans fungerar som bäst känns det nästan som om jag inte har någon assistans. Det flyter på av bara farten och samspelet med assistenten är ett faktum. Förr hände det enbart om det var en av mina ”gamlingar i gården” som jobbade, men nu kan jag få samma sköna känsla oavsett vilken assistent som jobbar. Jag tror att förändringen kommer sig utav att jag har haft medarbetarsamtal lite oftare än förr. Men det beror också på turen att jag har fått tag på assistenter som vill jobba som personliga assistenter och de vill alla göra ett bra arbete. Jag har haft de som har jobbat hos mig bara för att de inte har fått tag på annat jobb, så de har tagit ett ”skitjobb” vilket som helst. Med en sådan inställning till yrket kommer jobbinsatsen sannolikt vara allt annat än tillfredsställande. Så dom assistenterna brukar aldrig bli kvar speciellt länge, tack o lov.

Men nu har jag assistenter som fungerar väldigt bra, vilket jag är oerhört tacksam för. Det är en stor positiv skillnad på den livskvalitet som blir med proffsiga assistenter. För även om det fungerar bra rent tekniskt och praktiskt så kommer det aldrig att fungera i längden om inte personkemin finns där, och att personen vill jobba som personlig assistent. Sådan sämre assistans kan också ge upphov till känslan av att det är jobbigt med att ha assistans, eftersom man inte riktigt trivs med varandra blir också assistansen därefter. Så nog kan det vara jobbigt att ha assistans ibland.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button

I väntans tider

Nu har försäkringskassans handläggare varit hemma hos mig. Det skulle ta tre månader innan hon dök upp. I tre månader gick jag omkring och nojade över hur mötet skulle gå och om jag skulle ha med en jurist eller inte. Nu visade det sig att det kommer ta ytterligare tre till fyra månader innan jag får mitt beslut. Med andra ord kommer jag eventuellt att få vänta på mitt beslut i sju månader. Om det inte går fortare. Man kan ju undra vad det är som tar sådan tid?

Själva mötet med handläggaren gick över förväntan. Hon var trevlig och bemötandet var prickfritt. Det vill säga om vi bortser från alla obekväma och integritetskränkande frågor som en omprövning av personlig assistans innebär. Tyvärr. Efter mötet kunde jag konstatera att jag gjorde rätt som inte hade en jurist med mig. Jag hade väl antagligen tur som fick en vettig handläggare. Tur. Snacka om rättssäkert. (Ironi)

Man kan ju fråga sig varför LASS lagen har blivit så rättsosäker att det handlar om vilken handläggare man får. Om handläggaren har en bra dag och är schysst får du dina behov tillgodosedda. Men om personen har en dålig dag så verkar inte behoven styra hur många timmar assistans man får. Det avgör handläggaren efter eget tycke och smak. Så ska det väl ändå inte fungera? Men av någon anledning fungerar det så.

Jag tänker på alla dom som har blivit nekade personlig assistans, cirka 400 stycken i år, och alla dom som fått sin assistans indragen. Hur ska man våga söka fler timmar om man riskerar att bli utan sin assistans? Det kanske inte är så konstigt att jag är nojig över hur det kommer att gå.

Den 1 april har det gått fyra månader sedan handläggaren var här och så lång tid kan det tydligen ta för handläggaren att sammanfatta ett beslutsunderlag. Vi får väl se om det blir ett 1 april skämt eller om jag får de timmar jag har sökt? Till dess…

Var rädda om varandra.

Kramar
Nalle

Share Button
1 2 3 34