Category Archives: Nalles tankar från roten

Mina tankar bjuder er på både högt och lågt, subjektivt och objektivt vardagliga inlägg. Ibland med mycket personlig penna och ibland med ett politiskt och intressepolitiskt svammel.

Till politiker! Riksdagsledamöter och regeringen!

Posted on by
6

I den bästa av världar skulle det här, min önskan, enbart bestå av en hjärtlig sådan om en God Jul och ett Gott Nytt År
till vårt lands- och medborgarnas självklara beskyddare…

…men när nu dessa politiker, riksdagsledamöter och regering har brustit i sitt beskyddarskap och hellre skålar med de väl bemedlade och ger julklappar till de som redan badar i mumma och julegodis året runt behövs något annat än en önskan om att ni får en god helg.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

I elfte timman kommer därför här min önskelista för kommande år:

Politiker! Riksdagsledamöter och regering!
Jag önskar att alla som inte kan arbeta på grund av kronisk sjukdom och funktionsnedsättning och som enbart får förlita sig på försäkringskassan skall få ett sjukbidrag som går att leva ett bra liv på.

Jag önskar en inkomst som täcker de vanligaste räkningarna och där det blir lite pengar kvar så jag kan spara till semester, eller till att köpa husgeråd och annat som man behöver köpa i livet och som inte handlar om lyx såsom till exempel madrasser och bäddmadrasser, en teve, matta eller persienner, med mera.

Jag önskar också att jag kunde köpa en livförsäkring, att jag hade råd med en hemförsäkring, att jag kunde ha råd att behålla min anpassade bil som har kostat skattebetalarna närmare 750.000 kr och där jag under en tio års period sparade in en massa pengar, betydligt mer än vad bilen kostade, i uteblivna färdtjänst kostnader då jag körde bil istället.

Jag önskade att jag hade råd med en hemtelefon och i dessa tider att jag hade råd med julklappar. INTE TILL ER UTAN TILL MIN FAMILJ, TILL MITT BARN OCH SYSKON BARN.

Jag önskar också att jag åtminstone var femte år hade råd med en semester resa.

Jag önskar också att alla som behöver stora anpassade lägenheter att bo i på grund av skrymmande hjälpmedel och som behöver utrymme för personlig assistans med mera skall få bostadstillägg anpassad till den faktiska hyran och inte till en fantasi hyra. Det sägs att dagens bestämmelse på 93% av 5000 kr är en median hyra tagen från landets alla hyror. Men eftersom många av dessa HK-lägenheter finns i storstäderna där hyrorna är betydligt dyrare slår detta helt fel. Ta bort 93% av en hyra på högst 5000 kr för det beslutet fungerar bara om man bor i Kråkmåla eller Pajala. Ta bort taket på 5000 kr och besluta att det skall gälla den faktiska hyran som det gjorde en gång i tiden.

Jag önskar att alla kroniker och funktionsnedsatta som har ett assistansbehov på mer än 20 timmar i veckan skall per automatik få den högsta handikappersättningen av ersättningens tre belopp. Denna ersättning som ska täcka extra levnadsomkostnader som uppstår på grund av funktionshinder har knappt ökat någonting på 15-20 år. Plus att många som är assistansberättigade har blivit av med handikappersättningen bara för att försäkringskassans handläggare blandar ihop kostnader för assistansen med den enskildes kostnader.

Jag önskar att ni låter tillsätta en utredning bestående av assistansbrukare för att se över och fixa det som måste fixas till angående personlig assistans så vi INTE kommer längre ifrån de ursprungliga intentionerna i LASS.

Jag önskar att den assistansberättigade fick bestämma fullt ut vad assistansersättningen som ska bekosta kring kostnader, de så kallade administrativa kostnader, som blir över, efter lön och sociala avgifter, skall gå till när det gäller den enskildes kostnader för assistansen och möjlighet till ett jämlikt liv – istället för att assistansföretag och deras ägare sitter i varma länder och skär guld med kniv.

Och jag! Jag är inte ensam om ni nu trodde det – så infria detta och jag skall önska er alla en riktig
God Jul och ett Gott Nytt År!

Okej då! Det är ju trots allt Julafton i morgon så jag önskar er alla i riksdagen en underbar julhelg ändå – fast jag inte har råd.

Ta hand om er!
Nalle

Share

God Jul och gott Nytt År!

Posted on by
1

Efter skumpig färd med taxi bussen var det dags att handla julklappar i Skärholmens centrum. Jag brukar ha för vana att det första jag gör är att sätta mig vid ett kondis och planera inköp av klappar medan jag njuter av en latte och en liten bakelse och försöker bevara lugnet. Eller rättare sagt försöka bevara stressnivån vilket jag aldrig hittills har lyckats med.

Okej, tjugofem minuter senare var det dags att lämna fiket och uppsöka en speciell affär, (kan inte nämna vilken eftersom då skulle en viss person kunna gissa sig till vad tomten kommer med i år), som ligger bara en liten bit ifrån där jag befann mig. På den korta tid verkade det som om någon hade ställt sig på torget och skrikit för full hals att man skänkte bort fina julklappar för jösses vad med folk det blev plötsligt.

Varje år slår det mig, och varje år förbannar jag mig själv, att jag inte har planerat tomtens julklappar och köpt dem tidigare istället för att vara ute så här i sista minut. Men, dum den som ger sig, för här är jag igen och jag kommer med största sannolikhet att svära över eländet nästa år också. Med denna dagens lilla händelse story vill jag med all julkänsla jag kan klämma fram ur mig själv önska er alla en fantastisk och underbar jul och nyårshelg. Var nu rädda om er. Var extra snälla och älska varandra riktigt mycket denna kärleksfulla och varma helg som kan bli precis så fantastisk och underbar som du önskar att den ska bli.

 

 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
Nalle

Share

Små viktiga framsteg

Posted on by
Reply

Ibland kan livet såväl som det politiska livet då det alltför ofta går hand i hand bjuda på små framsteg. Det är sannerligen en skön känsla. Men först måste jag dessvärre säga några ord om Carema och andra företag med riskkapitalister i ryggen som håller på med verksamheter som personlig assistans och äldreomsorg och som har kritiserats duktigt den senaste tiden. En rättmätig kritik med hemsk eftersmak och som ger obehagliga scenarier för den med empatiförmåga. För egen del räds jag att det så småningom kommer att visa sig att Carema historien och försämringarna inom personlig assistans är ett politiskt sanktionerade företeelser och att det finns många fler sådana. Tyvärr finns det bakåtsträvare som verkligen inte vill veta av dessa framsteg. Av ekonomiska skäl förstås men också av ideologiska.

Men nu till det positiva. Jag har berättat om det förr. Att jag titt som tätt får frågor om mitt funktionshinder. Ganska ofta får jag också frågor om vilka kommunens- och statens ansvar och skyldigheter är och om jag tycker det har blivit bättre eller sämre från förr i tiden. Sedan har jag märkt att man frågar inte lika ofta varför jag sitter i rullstol utan nu för tiden vill man veta mer praktiska saker istället.

Det kan låta ungefär så här, ”Hur är det att sitta i rullstol?” eller ”Är det inte jobbigt att inte kunna gå eller att röra dina armar som du vill?” Några återkommande favoritfrågor de senaste åren är, ”Blir du inte förbannad när du inte kommer in i en affär? Jag skulle bli galen och stämma dom” eller ”Är det inte jobbigt att hela tiden behöva tänka på sånt som vi andra tar för givet och inte ens tänker på?” Som sagt var är det sällan man undrar varför.

Att frågorna om varför inte ställs lika ofta idag tror jag beror på att vi är betydligt mer upplysta vilket också för med sig det positiva att man har lättare att sätta sig in i olika situationer och föreställa sig hur det skulle vara att till exempel leva med ett funktionshinder. Förutom det självklara att man på grund av fysiska problem inte kan röra sig lika obehindrat och därför måste använda rullstol så inser man ganska snabbt att man skulle vara samma person som tidigare. Man skulle ha samma känslor, behov, drömmar och förhoppningar. Att så många har börja förstå, något så självklart, att ”funkisar” är vanliga personer med samma behov, drömmar och önskemål som andra utan funktionsnedsättningar är verkligen någonting positivt. Man har till och med börja förstå att det är omgivningen och politiken som förs som sätter käppar i hjulen, så att säga.

Om det nu finns så många där ute i landet som ser oss som ”vanliga” medborgare varför har inte tillgänglighetsarbetet kommit längre? Varför fortsätter man att hindra den positiva utvecklingen för personer med funktionsnedsättningar?

I denna positiva förändring av attityder finns ett synsätt hos en del politiker som försvårar betydligt arbetet med att funktionsnedsatta medborgare ska kunna ta del av samhället på lika villkor, skyldigheter och rättigheter som alla medborgare. Tyvärr verkar det finnas de inom politiken som väljer att se på denna positiva förändring på ett barnsligt sätt där resonemanget, som det känns, låter som en tolvårings: ”Om de nu vill bli behandlade som vanliga utan särbehandling och inte bli sedda som funktionshindrade så ska de inte heller ha så mycket stöd och hjälp heller”. Självklart är vi fortfarande i behov av stöd för att kunna utöva våra rättigheter och skyldigheter. Utan detta stöd återgår vi till att bli endast vårdpaket utan rättigheter och mänsklig värdighet. Tyvärr måste jag säga att på en del områden har vi börja gå åt det hållet, åt det som en gång var.

Lite kul att veta i sammanhanget är att året 1923 bildades De Vanföras Väl i Göteborg som tjugotvå år senare, ungefär då när Elvis Presley sjöng och vickade på rumpan till tjutande flickors stora förtjusning och föräldrarnas förskräckelse, ändrades De Vanföras Väl sitt namn till De Handikappades Riksförbund, DHR.

Det gäller att ta vara på tiden väl, att smida medan järnet är varmt och att inte lyssna på rykten om att vargen kommer. Det finns mycket som blivit bättre mot förr men det finns betydligt mer kvar att göra innan funktionsnedsatta medborgare kan kalla sig för medborgare.

God Jul på er alla!
Nalle

Share

Besserwisser, baksätesförare och skrivkramp

Posted on by
2

Det var ett tag sedan jag skrev annat än om personlig assistans och den politiska inkompetens som råder i landet – därför kommer här en längre text som ni kan le eller förfasas till. I min alldeles egna lilla, lilla värld av blommor där jag är bossarnas boss och bestämmer över vad som är rätt/fel och bra/dåligt behöver jag inte ta hänsyn utan här kan jag skriva av mig utan krav på att knyta ihop säcken. Saken är den att så mycket har hänt och händer i skrivande stund med den personlig assistansen att när jag ska skriva så stocka sig mina tankar och jag får inte ur mig det jag vill. Därför får det bli som det blir.

Den bästa tiden i mitt liv, så här långt, vad gäller att känna sig totalt fri måste vara åren då jag hade råd med bil. En annan sak som har fått mig att känna frihet är personlig assistans så ni kan ju föreställa er hur underbart mitt liv var de år då jag hade personlig assistans och råd med bil, samtidigt. Att när som helst kunna ge sig iväg vart som helst utan att behöva förlita sig till färdtjänst eller otillgänglig kollektivtrafik var fantastiskt och välgörande för kropp och själ. Det var frihet på riktigt. Med andra ord en underbar känsla.

Man med huvudvärk och kylblåsa på huvudet.

"Huvudvärk får alla efter en resa med baksätesförare."

Men eftersom det mesta här i livet har två sidor brukar det inte finnas något gott som inte har något ont med sig, eller något liknande. Så även i detta fall. Det fanns en sak som jag hatade när jag körde bil och det var alla dessa baksätespassagerare som egentligen borde kallas för baksätesförare.

Baksätesföraren är en envis person som när de sätter sig i ett baksäte omedelbart förvandlas till hemskheter. Det första som händer är att de tappar förståndet och förmågan att tänka logiskt. De blir farliga, oförutsägbara och det dröjer inte länge förrän de är ena riktiga besserwissers som bara ”måste” tala om vart man ska och hur man kommer dit. Det är inte alls ovanligt att de intar en fientlig inställning och att de plötsligt slänger ut armarna åt något håll och gapar med hög stämma och stark förmaning – DITÅT! SVÄNG DIT..!

Hur övertygande en baksätesförare än är så gör dig själv en tjänst speciellt om du är den som kör bilen. Lyssna inte på denna person för du kan hamna vart som helst. Det finns anekdoter om bilförare och passagerare som varken har kommit fram eller hem igen. De är borta. För alltid! I dessa fall tror man att omständigheterna har varit så olyckliga att det har smugits med en extra baksätesförare, eller att en passagerare har haft baksätesföraren latent i sig utan att veta om det och under färd förvandlats. Tänk själv hur det skulle gå med två stycken vägvisare i baksätet som gapar och pekar åt varsitt håll – DITÅT! FÖR HELVETE SVÄNG DIT, SA JAG..! Hövva!

Övergångsvarning!
Har ni tänkt på att baksätesföraren som sitter och dirigerar bak i bilen påminner om en annan slags person här i världen som också anser sig veta bäst och att ha rätten att lägga sig i och att bestämma över andra? Jo, nämligen politikern.

Passagerarna får vara folket. Bilens förare är engagerade medborgare och baksätesföraren får representera politikerna i riksdag och regering som bara måste visa vägen oavsett konsekvenser som vart man hamnar.

Tuff övergång. Jo, jag vet. Men kan våra politiker ljuga, förskingra och roffa åt sig kakan och äta upp den samtidigt som de har den kvar och ändå ogenerat tycka att det är konstigt att politikerföraktet ökar ja, då kan jag med. Så om politikerna kan ge skattepengar för LSS och LASS till riskkapitalister då ska man passa sig vart man kastar skit och vilka man utpekar som fuskare, det kan ju lätt bli så att man pekar fel eller på sig själv om man inte ser upp.

Själv tycker jag att eget vinstintresse borde inte vara tillåtet för assistansanordnare utan jag tycker att det bara skulle få existera ideella kooperativa assistansanordnare. De enda företagen som jag tycker ska få anordna personlig assistans är enskilda funkisar som vill sköta sin assistans själva. Riskkapitalister och andra vinstdrivande företag har inget här att göra.

Läs om Maria Lundqvist Brömster, Fp, ledamot i Socialutskottet som kommer arbeta för en lagändring i § 9a i LSS om lagens intentioner urholkas ytterligare.

STIL och en rad andra organisationer har tillsammans skickat en skrivelse till Barn- och äldreminister Maria Larsson med en uppmaning om att Riksdagen måste ingripa i frågan om att skydda rätten till personlig assistans

Andra intressanta länkar med artiklar och annat matnyttigt jag hittat på nätet är:  vart tog beläggen vägen för allt misstänkt fusk?
försäkringskassans svar juli 2011
länk till mitt blogg inlägg om assistans och
Riskkapitalister

 

Ta hand om er!
Nalle

Share

Det blir väl billigare så, eller?

Posted on by
Reply

Det är ganska rörande fast samtidigt beklämmande naivt att se hur politiker år efter år från riksdag och regering försöker övertyga att de vet hur det är att leva med funktionshinder och personlig assistans, och att vi därför inte behöver vara oroliga när de vill utreda för att städa upp och tighta till lagen om eftersom de bara vill vårt bästa och förbättra lagen. Att det sedan har blivit försämringar är inget att bry sig om eftersom det bara gäller enskilda. ”SWOOOSH..!” (kände ni hur det blåste förbi ovanför ert huvud?)

Här kommer en ”mind blowing information” att ta del av för alla politiska beslutsfattare som vet hur det är att leva med funktionshinder och personlig assistans – Det vill säga, alla vi som är beroende av LSS och personlig assistans ÄR ENSKILDA FALL! Daaa!  ”SWOOOSH..!”  (kände ni hur det blåste förbi ovanför deras huvuden?) 

Att sitta hemma i lugn och ro och lämna över rodret till regeringen och deras utredningar, som duggar tätt, är lika dumt som att köra rullstolen mot trappan och hoppas på att samhället kommer hinna anpassas och göra trappan tillgänglig innan du når fram. Vakna upp! Samhället och de förtroendevalda politikerna vill inte göra vårt land tillgängligt för funkisar för om de hade velat det skulle det vara tillgängligt för länge sedan.

I dagsläget när ALLT inom politiken handlar om kronor och ören känns det lite surrealistiskt att försöka få makten att värna om oss funkisar och stärka de mänskligare delarna i lagen som ger oss värdighet, det känns lika overkligt som det antagligen gjorde för besökarna i Rinkeby 1992 när Carl Bildt och Birgit Friggebo vädjade om att hålla varandras händer och sjunga ”We shell overcome.” Det var då Lasermannen härjade. Idag härjar regeringens utredare.

När utredning efter utredning har urholkat lagen så mycket att försäkringskassan tillåts tolka den som de vill är det inte konstigt om vi som är beroende av personlig assistans blir oroliga och rädda så fort politikerna nämner personlig assistans. Att försäkringskassan tolkar lagen som de vill bevisas genom deras senaste utredning där 25% av de assistansberättigade anser att de fått alldeles för få timmar för att leva ett normalt och värdigt liv. En del har till och med blivit av med alla sina timmar fast de tidigare har haft ett behov av 16 till 20 timmar per dygn. Tänk själv hur det skulle kännas om du hade en funktionsnedsättning och ett assistansbehov med 16 timmar per dygn och plötsligt säger försäkringskassan att du blir av med ALLA dina timmar. Om det hade hänt mig, med mina destruktiva anlag, så hade jag antagligen gjort något jävligt dumt.

Om inget stort och fantastiskt inträffar inom en snar framtid, som till exempel att ett gäng nyckelpolitiker med verklig makt vaknar upp en morgon med väl utvecklad medmänsklighet och ödmjukhet, så kommer min oro och rädsla att slå in. Gud förbjude!

Om det sker kommer inga hålla handen terapier, grupp kramar eller allsånger att hjälpa oavsett om vi sjunger ”we shell overcome some day.” Nej, då kommer det inte dröja länge förrän jag återigen kommer bo på ett institutions liknande ställe i en lägenhet som påminner om dåtidens boendeservice. Där kommer finnas personal i närliggande lokal som kommer ha ”möten” och ”rapporter” där de talar om för varandra vad jag gjort dagen innan och hur jag mår för dagen. Man kommer också diskutera vad jag får och inte får göra samt när jag borde duscha, tvätta och handla för att kunna samordna dessa arbetsuppgifter med andra funkisar.

När detta sker har jag blivit en arbetsuppgift och en effektiviserad ekonomisk lösning som de kommer vilja samköra med andra arbetsuppgifter i samma hus. Det blir billigare så! Det är här någonstans som jag kommer dra på mig ”trygghetens- och omhändertagandets tvångströja” som inom kort kommer förinta min person och tron på mig själv. Den egen viljan kommer sakta men säkert dö ut och när det sker föds mönsterkrymplingen och han kommer le brett, endast om han är påverkad av braj, med vita tänder när studiebesöken från andra länder knackar på dörren för att få en glimt av en lycklig invalid och en kommentar om hur det känns att vara så lyckligt lottad att bo i Sverige.

Jag kan inte fatta att politikerna inte vill samarbeta mer och närmare eller varför de inte tar hjälp av oss som vet vad vi behöver och hur mycket. Vi är ju experterna på oss själva och på vad vi kan och inte kan. Jag fattar inte heller varför utredarna har kopplar sakkunniga till sig och sedan inte använder sig av deras kunskap. Det brukar leda till att gruppen av sakkunniga känner sig överkörda och lite som att de är satta som gisslan eftersom det ser bra ut för utredaren och så småningom för regeringen om de har haft dialog med dem lagen berör. Det ger sken av att gruppen med sakkunniga har godkänt utredningens förslag. Snacka om fulgrepp!

Hela detta skådespel känns onödigt och dyrt för om det går till så här i maktens boning så är det ju bara en lekstuga och ett spel för egot och inget annat. Snacka om sjukt!

Nej, nu skiter jag i det här.

Ta hand om er!
Nalle

 

 

 

Share