Vår tid är så värdefull

Här om dagen fick jag, för andra gången på kort tid, reda på att en vän till mig har dött och att hon också dog för flera år sedan. Även om hon hade sitt liv och jag mitt hade jag velat om så endast över telefon underlätta och fått ge tillbaka en bråkdel av allt hon gav mig. För många år sedan var hon och jag nära och under en period hade vi en intimt relation utan förpliktelser. Vi var unga och båda i stort behov av bekräftelse så vi förlorade oss i förälskelsens extas medan våra själar gick hand i hand vilse bland alla berusande känslor.

Även om vi aldrig blev ett par var vi ändå betydligt mer än bara varandras KK. Vi har inte setts eller pratat med varandra på många år och nu är hon borta. Vi kommer aldrig igen att prata, skratta eller krama om varandra. När jag tänker på det gör det ont.

Jag minns hennes skratt som alltid smittade av sig och hur lätt jag kunde förlora mig i henne när mina ögon mötte hennes blå och jag kan fortfarande minnas hur gott hon doftade. Om hon inte ville förföras eller förföra kunde jag skönja ett leende och genast letade mina ögon efter hennes skrattgropar. Hon var tokigt vacker. Är vacker!

Hon får mig att skratta, fortfarande. Jag vill inte gråta, vill inte att hon ska se varför mina tårar trillar nedför min kind, för våra gemensamma stunder målar mest upp tokroliga minnen som får mig att skratta, eller sådant som ingen har med att göra. Skit, om jag ändå hade..!

Min vackra vän, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, vi kommer fortfarande att dela humor och skratta åt tokroliga händelser från förr och framtid, vi kommer busa i tanken och säkerligen också dela en och annan intimare stund från våra unga år. Jag saknar dig oerhört och innan du vet ordet av är vi tillsammans igen och larvar oss.

Alla ni i mitt liv som lämnat min tid har fått mig att inse hur oerhört värdefull vår tid är och att vi borde ta väl hand om den. För att göra det vill jag fylla min tid med sådant jag älskar och sätter värde på. Förutom att göra det vill jag välja mina vänner och umgås mer med mina nära och kära – för innan man vet ordet av kan något hända för varken ni eller jag vet vem eller vad morgondagen har kvar.

Ta hand om er alla!
- många välmående och stärkande kramar.
Nalle

Ibland kan jag inte låta bli att undra…

I många år jobbade jag 75% som journalist och redaktör och resterande 25% upp till en heltid täcktes av sjukpensionen jag hade haft sedan 18 års ålder. Men på grund av ökad aktivitet i min reumatiska sjukdom skulle jag en dag vara tvungen att sluta arbeta, något jag visste om. Något som mina läkare som känner mig sedan ungdomens år påpekade att jag borde ta det betydligt lugnare och till sist fick de rätt. Men jag älskade mitt arbete och försäkringskassan älskade att jag jobbade. Men så kom dagen då jag inte längre kunde arbeta. Inte alls! Då började underliga saker hända från försäkringskassan håll som jag tyvärr inte orkade ta tag i för jag mådde för dåligt plus att jag trodde aldrig att jag skulle behöva slåss för ens rättigheter. Det fick mig att undra..?

Jag minns dagen då jag ringde försäkringskassan och meddela att jag var tvungen att sjukskriva mig en längre tid men istället för att få sjukpenning höjde de min sjukpension istället från 25% till 100%. Att återigen förlita mig ekonomiskt på försäkringskassan som sjukpensionär knäckte mig psykiskt under en period och ekonomiskt under en betydligt längre period. Jag borde ha haft samma rätt till sjukpenning precis som alla andra arbetare. Sjukpenningen baseras på lönen och inte på något larvigt basbelopp. Det innebar att min inkomst minskade med cirka 4 – 5 000 kr per månad. Så om jag hade varit en annan medarbetare på min arbetsplats hade jag haft cirka 4 – 5 000 kronor mer att röra mig med under min sjukdomsperiod. Man kan ju undra varför jag inte fick en sjukpenning utan blev sjukpensionär istället? Ja, ibland kan jag inte låta bli att undra..?

Bostadstillägget räckte inte långt på grund av det jag berättar ovan – men ingen oro för när jag sökte om bostadstillägget igen stod det att läsa att man som funktionshindrad kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg om man uppfyllde vissa krav vilket jag lätt gjorde, och det fina i kråksången var att man inte behövde söka utan om man var berättigad skedde det automatiskt. Krax, krax..! Jo, just det! Eller hur..!

Efter flera års helvete med urusel ekonomi tog jag kontakt med kommunen och när jag vid deras hembesök visade informationen på försäkringskassans hemsida och ansökan om att man inte behöver söka utan att det sker automatiskt blev hon från kommunen ställd och såg ut som ett frågetecken. Hon berätta att de inte har något med varandra att göra utan jag var tvungen att söka direkt hos kommunen. Sedan räknar kommunen ihop hur mycket den sökande får från försäkringskassan och tar beslut efter det. Man kan ju undra varför försäkringskassan gör så? Inte utan att man blir misstänksam..?

(jag har inte kollat om samma information finns kvar men jag vet att jag här fått bifall från försäkringskassan om bostadstillägg där det stod att jag inte var berättigad kommunalt bostadstillägg. Nåja, nu tror jag hellre gott om folk och jag hoppas innerligt att jag har missförstått informationen från försäkringskassan än att de gör så här med flit men oavsett vad vill jag ändå upplysa er om att ni måste söka själva hos kommunen ifall ni tror att ni har rätt till kommunalt bostadstillägg.

Ta hand om er!
Nalle

I Skåne jag var

602845_10200333428162423_1259168321_nAv ett flertal mindre roliga anledningar har jag inte klarat av att ge mig ut på resande fot på ganska många år. Men i år, fast de flesta anledningarna fortfarande är aktuella, trotsade jag dessa och kanske också ett bättre vetande. Men livet består inte enbart av att sträva efter en frisk kropp utan vi människor behöver likväl en lycklig själ och ett friskt psyke och eftersom dessa är beroende av varandras väl så tog jag mod till mig och begav mig iväg ner till Skåne tillsammans med min son för att hälsa på min äldsta lilla syster och hennes underbara familj och min kära mamma och Göran.

Fredagen började med en lång bussresa från Älvsjö till Torna Hällestad, i närheten av Lund, när vi kom ut till bussen satt där redan ett par som skulle till Småland vilket fick mitt humör att sjunka lite eftersom det innebar att resan skulle bli ett par timmar längre innan vi kom fram. Det är trots allt 62 mil utan avstickaren till Småland. Det blev inte bättre av att medresenären var senil och gapa och skrek sista timmen innan chauffören hittade dit de skulle. Jag lovar att det var en pärs som var riktigt ordentligt påfrestande för allas tålamod. (Jag fattar inte hur Riksfärdtjänsten kan ”stuva” in flera resenärer i en så liten buss vilket innebar att jag inte fick med alla hjälpmedel – SKÄMS PÅ ER RIKSFÄRDTJÄNSTEN!) Det jävliga är att på hemresan ska vi ha två till med på resan, en som ska till Jönköping och en till Tranås, det första stoppet är på vägen och enligt mig helt okej men Tranås är en omväg på minst sex mil som kommer förlänga resan med ett par timmar. Hoppas de skickar en större buss denna gång.

Väl framme möttes vi av min söta lillasyster och hela hennes goa familj. Eftersom det är så sällan vi träffas hade barnen vuxit och blivit så stora men efter några timmar var allt som vanligt och känslan av att vi inte hade setts på länge var borta, allt var som vanligt igen. Sedan gick den kvällen fort.

På lördagen åkte jag och Johannes in till Lund, något jag hade längtat efter i många år då Lund finns i mitt hjärta som mitt andra hem. Efter någon timme sammanstrålade vi med syrran och barnen och vi fikade och handlade det sista till julen. På Söndagen var jag och Johannes och hälsade på mamma och Göran som har flyttat ner till Veberöd. De hade det så fint. Där blev det lunch och lite samkväm och innan färdtjänstresan hem till syrran, vi var hos mamma i fyra timmar, så hade det börja snöa och storma och SMHI gick ut med en klass 2 varning – och jösses säger jag! Men vi kom så småningom fram till bussen och till slut var vi också hemma i Torna Hällestad.

Idag är det Julafton och jag sitter just nu och förvånas över hur bra det har gått att bo hos syrran. Då tänker jag inte på tillgängligheten för det är inte speciellt tillgängligt men det fantastiska är att familjen Jacobssons som är två vuxna och tre barn har bjudit till på alla sätt och vis så att allt skall flyta på så bra som möjligt. Det slår mig hur fina och tajta de är och hur lätt det är att känna sig välkommen. Även om saknaden efter min andra lilla syster, Anna och hennes underbara familj, är oerhört stor så är det länge sedan jag hade det så bra och roligt som jag har haft dessa dagar. Och jag gissar att resterande dagar kommer bli minst lika fina som de som gått.

63703_10200333396681636_1524784776_n

 

Katarina, Lasse, Valter, Melker och Vera!
Tack för underbart fina dagar och för att ni har bjudit till och gett mig en mycket fin tid och underbara minnen att ta med mig hem så från hjärtat mitt vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Till alla er andra…
- ta hand om er och var rädda om varandra!
Nalle

God Jul och Gott Nytt År!

Ibland har vi människor en förmåga att ta saker och ting för givet. Något som blir väldigt tydligt i dessa tider då vi låter oss förföras av marknadens påhittighet att sälja och slå föregående juls sälj rekord. Så lätt vi följer med i strömmen oavsett om vi deltar i denna masshysteri som alltför ofta uppstår kring jul och som många gånger döljer trasiga ångestfyllda själar eller om vi njuter i samkväm med vänner eller familj över ett litet julbord eller drömmarnas julbord som får oss mätta och övergödda även långt in i drömmarnas land långt efter att natt sömnen har tagit oss med mot morgondag.

Det är så lätt att ta saker och ting för givet. Att allt är som det alltid har varit och att så kommer framtiden alltid att vara, men innan man vet ordet av kan mycket hända så…

…låt oss tänka en tanke på alla dom som inget har och låt oss hoppas att alla de som lite eller inget har går mot en ljusare morgondag. Med dessa ord vill jag önska er alla en härlig och fridfull jul med mycket värme och kärlek. Ta hand om varandra och var rädda om era nära och kära och värna om det vi har.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Många kramar!
- ta hand om er.
Nalle