Category Archives: Mänskliga rättigheter

Något måste göras

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Till min stora förvåning delgav min s.k. handläggare på kommunen när jag sökte tillstånd för att åka riksfärdtjänst med specialfordon att hon inte hade några underlag för att jag är jag, dvs en person med stora hjälpbehov som behöver åka specialfordon och därför kunde hon inte godkänna min ansökan. Det tycker jag är förbannat underligt med tanke på att hon godkände mig för tre år sedan.

Alla dessa procedurer som vi funkisar måste gå igenom för att kunna leva ett normalt liv borde gå att ordna på ett bättre, lämpligare och mindre krångligt sätt. Ibland undrar jag om det inte hade varit att föredra ett så kallat ”funkiskort” som talar om vilka hjälpbehov man har och har rätt till. Då skulle man slippa fixa läkarutlåtanden för i princip allt. Läkarutlåtanden är i stort sett alltid densamma det är bara adresserna och vem som ska ha utlåtandet som skiljs åt. För mig som är kroniker och som inte kan bli bättre vore ett sådant kort att föredra under förutsättning att man slapp förnya ”funkiskortet” var och vartannat år.

Bara för att fröken handläggare ville sätta käppar i hjulen så är det inte säkert längre att jag kan åka på min första semesterresa på många, många år. Jag ska komma in med ett läkarutlåtande innan den 9:e september vilket innebär att jag måste få tag på ett specialistläkare och be honom att skriva ett läkarutlåtande för riksfärdtjänst resa med specialfordon och han måste göra det omgående annars hinner jag inte få resan godkänd och beställd. Allt annat är förbeställt, hotell, besök och träffar med min syster och hennes familj som bor utanför Lund. Det har aldrig tidigare varit något problem med att få riksfärdtjänst men nu när vi återigen har en rödgrön regering så sätter de käppar i hjulet. Något jag skulle kunna förvänta mig av förra regeringen men inte av denna?

Självklart vill jag inte ha ett ”funkiskort” men något måste göras för att minska byråkratin och alla felbedömningar som alltför ofta sker godtyckligt. Jag vet inte vad jag tar mig till ifall hon, handläggaren, förstör min 4 dagars semester.

C`ya!
Nalle

Share Button

Sju långa veckor

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

För cirka sex veckor sedan var försäkringskassans handläggare hemma hos mig för att göra en två års omprövning av rätten till personlig assistans – och jag väntar fortfarande på ett beslut. (Läs förra inlägget!) När handläggaren sa adjö efter två timmars utfrågning hade jag hunnit bli integritetskränkt, förnedrad, orolig och duktigt förbannad. Mentalt var jag som ett urlakat lingon och hade svårt att hålla tillbaka ilskans tårar. En psykisk misshandel hade ägde rum, här i mitt hem.

I samma stund som lägenhetsdörren slog igen efter handläggaren blev jag omsluten av ett stort vakuum, det blev så tyst både i och utanför huvudet, det var nästan lite kusligt. Men efter en stund började hjärnan att fungera igen och när tankeverksamheten hade kommit igång mindes jag att hon sa, ”Glöm inte att ordna med läkarintyget och att du talar om för läkaren att ta med det vi har pratat om. Det är viktigt att det står samma saker som du har sagt.” Det räcker tydligen inte med ett vanligt läkarintyg och att utsättas för en kränkande och obehagligt närgången utfrågning i flera timmar om vilka mina assistansbehov är och hur lång tid de tar. Nej, dessutom vill de att jag ska diktera för min läkare, en specialist på reumatologi, vad han ska skriva i läkarintyget om mig till försäkringskassan.

Inget ansvar tack!
De som bestämmer på försäkringskassan tolkar lagen beroende på vilka politiska direktiv de får så självfallet är det politikerna som först och sist bestämmer hur lagen efterlevs, oavsett vad de själva säger. Jag undrar om politikerna börjar bli nojiga eftersom de under flera år nu har givit försäkringskassan direktiv att spara pengar på den personliga assistansen. Något som fortfarande sker utan att de tar något större ansvar för de fruktansvärda konsekvenser det har medfört. Det är många funktionshindrade medborgare som drabbas hårt genom att de har blivit av med sin lagliga rätt till personliga assistans. Helt eller delvis. På grund av denna omänskliga behandling är det en omöjlighet för många att söka jobb, hur ska man kunna arbeta utan assistans, plus att det ryktas om att en del har till och med tvingats sluta arbeta eftersom det inte längre går att leva ett självvalt och självständigt liv.

Fiffigt värre med strutspolitik
Av ren nyfikenhet undrar jag vilken politiker som vill, eller som kommer, stå där framför kameran, inför media och folket, och förklara för landets väljare varför en stor grupp människor i Sverige inte är värda sitt medborgarskap och att kunna leva ett självvalt vanligt liv med allt vad det innebär. Fast det är klart, det kanske blir som vanligt att politikerna klarar sig undan ansvaret genom att köra sin fiffiga strutspolitik. För är det inte så i den svenska politiken att lyfter man inte frågan finns inte heller några problem. Med andra ord, det man väljer att inte se finns inte. Eller kanske är det så att de tycker att strutspolitik inte är den bästa vägen då det trots allt är val nästa år? Vi får väl se?

Jag vet bäst!
Ju mer jag tänker på handläggarens närgångna utfrågning och läkarintyget ju olustigare blir det. När jag talade om för min läkare vad han skulle skriva kändes det fel och hur tokigt som helst. Det tyckte han också men så länge sanningen inte förvanskades var det okej för honom att lyssna på vad jag hade att säga. Tack o lov! Om han hade blivit förbannad hade det kunnat resultera i att jag inte fick ett läkarintyg som tillstyrkte det assistansbehov som jag har vilket skulle kunna leda till katastrof. Jag undrar hur försäkringskassan i sin vildaste fantasi kan tro att dom eller någon av mina läkare ska veta om vilka assistansbehov jag har? Det finns bara en människa här i världen som vet vilka det och det är jag. Trots allt så vet jag bäst vad jag behöver.

Med allt detta snurrande i huvudet och med vetskapen om att många andra i min situation har blivit av med sin assistans så går dagarna väldigt långsamt. Den ena dagen har jag ångest över att handläggaren kommer ta bort min personliga assistans och andra dagar känns det lite bättre. Känslan av att ha blivit förnedrad och kränkt finns förvisso kvar, även om det börjar avta lite och inte alls känns lika aktuellt. Men att vänta på detta jävla brev från försäkringskassan, som har mitt liv i sina händer, är ren terror och river upp allt varje dag. Den psykiska misshandeln tycks fortsätta och går nu in på sin sjunde vecka. Håll tummarna är ni snälla! Jösses, vad rättssäkert det lät! Eller inte.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 5 14