Kategoriarkiv: Mänskliga rättigheter

Är det dags att bli sin egen läkare?

Postat av
2

När den svenska sjukvården kommer på tal, privat eller i media, spelar ingen roll för jag spetsar öronen per automatik och innan jag vet ordet av är jag med i debatten. Den svenska sjukvården är för mig ett ämne jag tar på största allvar. Det kan säkert bero på att jag mer eller mindre växte upp på två av landets stora sjukhus, nämligen Karolinska sjukhuset och Lasarettet i Lund. Eftersom jag har en kronisk sjukdom händer det fortfarande att jag vårdas som patient på reumatologen eller på ortopeden. Men eftersom jag idag hamnar på Huddinge sjukhus har jag inte varit där speciellt ofta utan enbart när jag verkligen måst. Något som säkert har förvärrat min fysik trots att min reumatism inte har varit speciellt aktiv utan har mer smygande och nästan obemärkt under lång tid kunnat förstöra min kropp.

Självklart går det inte med säkerhet säga att jag skulle ha varit i bättre fysisk form om jag hade fått fortsätta att behandlas i Lund, men med vetskapen om att jag blivit behandlad från tolv års ålder till jag var tjugoåtta år av ett fåtal reumatiker läkare och ortopeder som kände till både mig och min sjukdom mycket väl, känns det ologiskt att låta någon annan ta över. Om jag bortser från min barnreumatism hann jag personligen bygga upp många relationer, stort förtroende och en obetalbar trygghet under mina tjugosex år på på Lunds lasarett där jag har gjort alla mina operationer, cirka 21 stycken, utom den senaste som jag fick göra på Huddinge sjukhus år 2000.

Vi människor vill känna oss trygga. Till och med när det kommer till något så banalt som vårt utseende och frisyr. Vi har en benägenhet att gå till samma frisör under förutsättning att vi tycker denne gör ett bra jobb. Det är en självklarhet och inget konstigt att vi vill använda samma frisör som vet hur vi vill ha det och se ut. Men när det kommer till våra kroppar, framför allt om vi har dragit nitlotten och blivit tilldelad ett liv med kroniska sjukdomar. Det har blivit alltmer som så att man behandlar verkan och struntar i orsaken vilket innebär att det bara är trams om vi vill känna oss bekväma, säkra och trygga med den som ska behandla oss och våra sjukdomar.

Det skall krävas en enorm tuffhet och styrka hos den som framför klagomål och krav på att få byta läkare eller ännu värre kräver att få behålla samma läkare. För när jag tänker efter brukar byte av läkare inte vara något större problem eftersom det nu för tiden är högst ovanligt att man får behålla samma läkare någon längre period. Till och med när jag under några år var deppig och gick på lyckopiller och skulle samtala med en psykiatriker någon gång i månaden fick jag träffa fler psykiatriker än jag träffade ortopeder under mina 26 år som patient i Lund. Som sagt var det svåra är att få behålla samma läkare om man skulle tycka om personen ifråga så efter åtta nya psykiatriker slutade jag med lyckopiller och att gå tillbaka till nya personer som jag skulle dra upp allt för gång på gång.

Terapi i ett nötskal, ”hur man än vänder och vrider på sig har man arslet bak”, eller kan arslet hamna..? Nä, trötta ut patienten istället så slutar han självmant. Ser bra ut i statistiken

”Med andra ord eldar jag upp mig lätt när sjukvården kommer på tal och jag kan tillstå att ibland kan det förvisso bli lite genant när jag kommer på mig själv att i min ensamhet sitta och skälla och gestikulera framför teven, i och för sig med sakliga och vettiga argument – men ändå.”

Innan jag avrundar detta inlägg vill jag påpeka ytterligare en sak jag lagt märke till när vi pratar sjukvård. I 30 år har jag fått klä av mig, blivit undersökt, klämd på, de har tryckt ner spatlar i halsen så man nästan spytt, jag har blivit stucken med nålar i alla dess storlekar för att lämna blodprover eller för att få olika slags mediciner, jag har blivit röntgad, fotad, gjort ekg- och ultraljudsundersökningar och blivit ännu mer klämd och petad på i undersökningar och på ställen vi inte ska nämna här. :-) Saken är den att förr blev jag undersökt. Men idag behöver jag inte ens klä av mig och undersökningar hos VC läkare kan till och med ske utan att ytterjackan tas av. ”Hej och välkommen! Hur mås det?” Jag berättar och så tar man ”kanske” ett blodprov och sedan har femton minuter gått och man blir hemskickad med eller utan medicin.

Läkarvetenskapen i ett nötskal, ”hej och välkommen! Hur mås det?” Hur man än vänder och vrider på sig har man arslet bak, så varför kolla efter! Om det ser bra ut i statistiken eller inte har jag ingen aning om, inte heller om läkare gör patienten frisk.

Ta hand om er!
Nalle

Oanmälda inspektioner och annat kränkande

Postat av
4

Ack så många de är, alla förstå sig påare och ”experter” och politiker som år ut och år in synar lagen om personlig assistans och anser sig ha kunskap nog för att avgöra vad som är skälig assistans och vad som är överförbrukning. Dessa ack så kunniga personer anser sig veta det mesta när det gäller funktionsnedsatta medborgares liv och assistansbehov och vad som borde räknas som grundläggande behov. Fastän i stort sett alla av dessa personer själva inte har funktionshinder eller är i behov av personlig assistans. Är inte det underligt?

Än mer underligt är att i somras lämnade regeringen förslag på förändringar av assistansersättningen och idag lämnar dom sin proposition efter att ha lyssnat till dessa förstå sig påare. För att komma till rätta med fusket och överutnyttjandet föreslår regeringen bland annat ett par saker som jag inte förstår. För det första ska Försäkringskassan eller kommunen få göra oanmälda inspektioner i hemmet om jag har en anhörig som assistent, dessutom kommer mina personliga assistenters arbetsgivare bli skyldig att anmäla om assistansersättningen används felaktigt av assistansanvändare, det vill säga mig. Av ren nyfikenhet vem skall avgöra om jag använder min assistans rätt eller felaktigt? Jag trodde lagen kom till för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva sina liv som de själva finner lämpligt och givande. Inte att någon annan skall avgöra vad som är assistans eller inte.

”Jag vill passa på att ge er som skall göra dessa oanmälda inspektioner en liten brasklapp om att jag inte alltid är hemma. Ibland är jag ute. Eftersom jag har personlig assistans kan jag röra mig ute i samhället precis som dig, så OM jag inte öppnar beror det inte på illvilja utan på att jag försöker leva mitt liv tackvare personlig assistans.”

Jag kan inte heller låta bli att undra hur minister Maria Larsson och utredaren Susanne Billum har tänkt? Det är uppenbart att de inte har en aning om hur, när, vad, var och varför när det kommer till personlig assistans. Om de ska göra oanmälda inspektioner hemma hos mig, vilket dom tydligen ska för jag får assistans av min son ibland, måste de komma efter klockan 22:00 på kvällen för han jobbar oftast nattjouren. Jag undrar vem skall släppa in dom genom porten för efter nio fungerar inte portkoden? Sedan vill jag också passa på att säga att ganska mycket av min personlig assistans sker utanför hemmet.

När politikerna inte hittade andra sätt att dra ner kostnaderna på fick man en ljus idé och så var fusk debatten i gång. Inom alla områden finns det alltid en viss procent som är kriminella och fuskar så även inom personlig assistans. Det kom man på och så började man så sakteliga närma sig slagen under bältet. Att vräka ur sig siffror i våras där dom påstår att 13-18 % av kostnaderna beror på överutnyttjande och att 9-15 % av all utbetald assistansersättning beror på fusk och felaktiga utbetalningar. Siffror som både Försäkringskassan och Riksrevisionen har ifrågasatt.

I en intervju på ILIs hemsida säger utredaren Susanne Billum bland annat att det är rimligt att tro att bristerna i handläggningen även kan leda till att vissa får för lite assistanstimmar men att hon inte vet hur man ska ta reda på hur många som får för få timmar. Det är förbaskat underligt eftersom hon klarade av att ta reda på de siffror nämns vad gäller fusk och överutnyttjande.

Har man levt i ett samhälle som på olika sätt struntade i ”handikappades” (ja, jag skriver handikappade för att påvisa det uråldriga tänket som inte alls ligger så långt tillbaka i tiden), integritet, självbestämmande och livskvalité, ett samhälle som gentilt omhändertog oss för vår egen skull och välbefinnande eftersom vi ändå inte kunde ta hand om oss själva, som ansåg att ett jämlikt leverne på lika villkor med övriga befolkningen i ett tillgängligt samhälle var rena fantasier och en alltför kostsam omöjlighet – är det inte konstigt att reaktionerna på den så kallade fusk utredningen framkallar starka reaktioner och att många av oss mår dåligt och är väldigt oroliga för hur framtiden kommer se ut. Ty idag har vi ännu en gång mött en mörk dag där vi blickar framåt men tvingas bakåt eftersom vår integritet återigen kommer krympa.

Innan jag slutar vill jag med tydlighet poängtera att jag inte på något sätt accepterar fusk eller förskingring av skattemedel eller liknande brott. Inte enbart för att det förstör för mig och andra funkisar utan för att det är kriminellt helt enkelt. Men istället för att jaga brottslingar har regeringen passat på att försämra, försvåra och göra lagen ännu mer krånglig. Att riskkapitalister tjänar miljoner på skattemedel är helt i sin ordning så länge

vinsten är skattad för, men att funktionsnedsatta medborgare får sina assistansbehov tillgodosedda så att de ska kunna leva sina liv på ett sätt som de själva anser värdigt – det är för dyrt och kallas överutnyttjande och fusk, även om skatten är betald. Underbart! Snälla, nyp mig någon så jag vaknar..!

Trots allt, ta hand om er!
Nalle

 

Det går bra för Sverige ekonomiskt men ur ett medmänskligt perspektiv är det dags för skamvrån

Postat av
Svara

Dom är många och dom blir allt fler. De politiska besluten som slagit stora sprickor i den svenska demokratins grund. Det ena politiska området efter det andra har hackats sönder och delats upp mellan de som redan har. När tokiga beslut skall försvaras och den sönder hackade svenska välfärden rättfärdigas ser vi ett alltmer panikslaget och illa ihop sytt lapptäcke.

 

Det går bra för fosterlandet ur ett ekonomiskt perspektiv medan alltfler människor far illa då de ramlar ner mellan illa tagna beslut utan större konsekvensanalyser. Man verkar inte ha tänkt på att det kan finnas vissa som kan råka illa ut, både ekonomiskt men också ur ett medmänskligt perspektiv. Att misstankar uppstår som att de har helt struntat i vissa grupper är lätt att förstå.

 

De grupper i Sveriges befolkning jag tänker på är bland annat personer med olika funktionsnedsättningar, utlandsfödda, pensionärer, barn och alla de som på grund av sjukdomar inte längre kan arbeta, helt eller delvis, och som befinner sig i fas 3. Plus alla ungdomar som varken får jobb eller bostad och ensamstående föräldrar.

 

Rika blir rikare och de som väldigt lite har blir fattigare för att de får vara med att betala de som redan har eller som är rika. Söker du ekonomisk hjälp från socialen hänvisar de dig till kyrkan. Snart är vi tillbaka till välgörenhet och fattighus. Heja regeringen, heja Sverige!

Ta hand om er!
Nalle

Till politiker! Riksdagsledamöter och regeringen!

Postat av
6

I den bästa av världar skulle det här, min önskan, enbart bestå av en hjärtlig sådan om en God Jul och ett Gott Nytt År
till vårt lands- och medborgarnas självklara beskyddare…

…men när nu dessa politiker, riksdagsledamöter och regering har brustit i sitt beskyddarskap och hellre skålar med de väl bemedlade och ger julklappar till de som redan badar i mumma och julegodis året runt behövs något annat än en önskan om att ni får en god helg.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

I elfte timman kommer därför här min önskelista för kommande år:

Politiker! Riksdagsledamöter och regering!
Jag önskar att alla som inte kan arbeta på grund av kronisk sjukdom och funktionsnedsättning och som enbart får förlita sig på försäkringskassan skall få ett sjukbidrag som går att leva ett bra liv på.

Jag önskar en inkomst som täcker de vanligaste räkningarna och där det blir lite pengar kvar så jag kan spara till semester, eller till att köpa husgeråd och annat som man behöver köpa i livet och som inte handlar om lyx såsom till exempel madrasser och bäddmadrasser, en teve, matta eller persienner, med mera.

Jag önskar också att jag kunde köpa en livförsäkring, att jag hade råd med en hemförsäkring, att jag kunde ha råd att behålla min anpassade bil som har kostat skattebetalarna närmare 750.000 kr och där jag under en tio års period sparade in en massa pengar, betydligt mer än vad bilen kostade, i uteblivna färdtjänst kostnader då jag körde bil istället.

Jag önskade att jag hade råd med en hemtelefon och i dessa tider att jag hade råd med julklappar. INTE TILL ER UTAN TILL MIN FAMILJ, TILL MITT BARN OCH SYSKON BARN.

Jag önskar också att jag åtminstone var femte år hade råd med en semester resa.

Jag önskar också att alla som behöver stora anpassade lägenheter att bo i på grund av skrymmande hjälpmedel och som behöver utrymme för personlig assistans med mera skall få bostadstillägg anpassad till den faktiska hyran och inte till en fantasi hyra. Det sägs att dagens bestämmelse på 93% av 5000 kr är en median hyra tagen från landets alla hyror. Men eftersom många av dessa HK-lägenheter finns i storstäderna där hyrorna är betydligt dyrare slår detta helt fel. Ta bort 93% av en hyra på högst 5000 kr för det beslutet fungerar bara om man bor i Kråkmåla eller Pajala. Ta bort taket på 5000 kr och besluta att det skall gälla den faktiska hyran som det gjorde en gång i tiden.

Jag önskar att alla kroniker och funktionsnedsatta som har ett assistansbehov på mer än 20 timmar i veckan skall per automatik få den högsta handikappersättningen av ersättningens tre belopp. Denna ersättning som ska täcka extra levnadsomkostnader som uppstår på grund av funktionshinder har knappt ökat någonting på 15-20 år. Plus att många som är assistansberättigade har blivit av med handikappersättningen bara för att försäkringskassans handläggare blandar ihop kostnader för assistansen med den enskildes kostnader.

Jag önskar att ni låter tillsätta en utredning bestående av assistansbrukare för att se över och fixa det som måste fixas till angående personlig assistans så vi INTE kommer längre ifrån de ursprungliga intentionerna i LASS.

Jag önskar att den assistansberättigade fick bestämma fullt ut vad assistansersättningen som ska bekosta kring kostnader, de så kallade administrativa kostnader, som blir över, efter lön och sociala avgifter, skall gå till när det gäller den enskildes kostnader för assistansen och möjlighet till ett jämlikt liv – istället för att assistansföretag och deras ägare sitter i varma länder och skär guld med kniv.

Och jag! Jag är inte ensam om ni nu trodde det – så infria detta och jag skall önska er alla en riktig
God Jul och ett Gott Nytt År!

Okej då! Det är ju trots allt Julafton i morgon så jag önskar er alla i riksdagen en underbar julhelg ändå – fast jag inte har råd.

Ta hand om er!
Nalle