Category Archives: Livet

Fyra små tassar

Snart kommer fyra små tassar att springa omkring här hemma. Viftande svans kommer säkerligen ha ner muggar och kaffekoppar från vardagsrumsbordet samt att en och annan sko kommer antagligen fungera som tuggleksak. Jag ska få hund och jag längtar så jag håller på att bli knäpp.

Hela resan började på julafton då jag fick en julklapp av min son. Jag fick en hundbajspåse. Å tack! Vad säger man när man får en hundbajspåse i julklapp? Man tackar med ett visst frågetecken i ansiktet till Johannes stora förtjusning. Efter det fick jag reda på att bajspåsen leder till den riktiga julklappen – en hund!

Jag tappade hakan och blev superglad. Men först var jag tvungen att förvissa mig om att han verkligen visste vad han gav bort i julklapp eftersom jag vet vad en golden retriver kostar. Men Johannes ville verkligen ge sin pappa en hund i julklapp och för det är jag evigt tacksam. Min bästa julklapp, ever!

Efter jul och nyår var det så dags för mig att kolla kennelklubben och uppfödare och efter några dagar hade jag bestämt mig för en uppfödare som inte hade valpar men skulle få valpar inom kort. Men eftersom uppfödarens tik inte ens löper än så valde jag en annan uppfödare vilket innebär att jag kan hämta hem min valp nu till påsk. Om jag hade valt den första uppfödaren hade jag som tidigast fått valpen efter sommaren och det vill jag inte. Det är mycket skönare att få ha den första tiden tillsammans under våren och sommaren då allt är enklare och ljusare ute.

Den 25:e mars var jag och min assistent och hälsade på hemma hos uppfödaren. De hade fått nio valpar, fem tikar och fyra hanar, och jag höll bara på att dö när jag fick en av de små upp i knät. Hon var så mjuk och rulltig och mamman var alldeles intill mig nästan hela tiden som valpen låg i mitt knä. Man blir knäpp helt enkelt när man gosar med valpar. Det är ett under att vi inte fick med oss ett par stycken valpar när vi åkte hem. 🙂

Nu ska jag snart iväg och titta på hundsaker till Keena. Hon ska få en hundsäng, påminner om ett liggunderlag, och några leksaker så mina skor får vara ifred. 🙂 Resterande saker köper jag under tiden gång.

Ta hand om er.

Kramar!
Nalle

Share Button

Ryck upp dig!

Efter att ha gått i terapi, eller i beteendeaktivering, där jag fick lära mig en del om underskott och överskott, två minuters regeln, situationsanalyser, korta och långa konsekvenser och grubblerier, så känns det skönt att terapin äntligen är över. Det jag ska göra nu är att fortsätta terapin, beteendeaktiveringen, på egen hand.

Det är inte alltid enkelt att skilja på kreativ problemlösning och grubblerier. För egen del händer det ganska ofta att när jag står inför ett eller flera problem som kräver sin lösning så börjar jag konstruktivt, men det slutar allt som ofta med grubblerier och att jag kör fast i gamla tankemönster. Det är då ältandet börjar och innan jag vet ordet av har jag börjat upprepa saker och ting, det vill säga mönster. Men har jag kommit så långt att jag kan identifiera vad som är grubblerier och vad som kräver konstruktiva problemlösningar borde det vara lätt att sluta grubbla. Eller hur?

Men hjärnan spelar oss spratt hela tiden. Det spelar egentligen ingen roll om jag sitter rakt upp och ner och inte gör någonting, eller om jag börjar med konstruktiva problemlösningar, så slutar det med att jag sitter och grubblar, ibland på något helt annat än vad jag först började att tänka på. Och fortsätter jag grubbleriet övergår det ganska snart i depressions liknande känslor och tankar. Det gäller med andra ord att komma på sig själv när man grubblar så man kan bryta grubbleriet och göra något helt annat. Men eftersom tankarna kommer automatiskt kan det vara knepigt att komma på sig själv att man grubblar därför kan det vara bra med lite hjälp i början. Det skulle visa sig att min mobil var det hjälpmedel som jag behövde. Att sätta upp påminnelser fungerar för mig.

Hela terapin känns som om den har gått ut på att man ska rycka upp sig och göra något helt annat än det som får en att grubbla eller deppa. (Okej, det var till att förenkla det hela.) Till en början tyckte jag det lät oförskämt och verkade lite väl enkelt men ju mer aktiviteter som jag tillsammans med min terapeut enades om att jag skulle göra under veckorna ju svårare blev det. Men efter ett tag hittade vi en bra balans på aktiviteter. Jag lade in påminnelser i mobilen för alla aktiviteter och så fort det plingade till i den gjorde jag min uppgift utan pardon. Efter cirka fyra fem veckor började jag själv märka av att jag grubblade mindre. Men om det berodde på att jag började må bättre eller om det berodde på att jag inte hade tid till att grubbla på grund av alla aktiviteter, ska jag låta vara osagt.  🙂

Varje vecka, efter att jag hade varit hos psykologen, fick jag ett e-postmeddelande med en länk till ett skattningssystem. Jag fick ett gäng frågor att svara på, varje vecka samma frågor, och jag vet att mina svar ändrades med tiden åt det positiva hållet. Psykologen var så nöjd så. Det gick ju framåt så självklart var jag också nöjd. Jag hade lovat mig själv att gå in för terapin med hundra procent engagemang. Vilket är anledningen till att det har gått så bra, tror jag. Nu när terapin är över är det meningen att jag ska fortsätta med att aktivera mig själv vilket har gått bra så här långt.

Jag är medveten om att vi alla är olika men jag tror starkt på att inte ge sig själv möjligheten att strunta i aktiviteterna bara för att man inte mår bra eller känner sig nere. Som sagt var kan det låta oförskämt eller simpelt men för mig, vid den här tiden i livet, har det bästa sättet varit att ta sig i kragen, rycka upp sig, och genomföra uppgiften man har framför sig. Oavsett om jag känner för det eller inte. Det känns bättre efteråt. I alla fall för mig.

Jag hoppas ni alla mår bra.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 12