Category Archives: Föräldrarskap

Alla äro egoister

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag ska inte skriva något så uttjatat som ”det var bättre förr” på näsan. Men efter mina 47 år i livet måste jag tyvärr tillåta mig själv att hålla med om att inte allt men mycket var bättre förr. Speciellt relationerna mellan människor och förmågan att bry sig och glädjas åt andra.

I och för sig var rullstolarna större och klumpigare förr men barnen var i alla fall mindre och mer lätthanterliga. (Johannes, fotot är taget 1991, leker pappas rullstol innan sängdags.) Nä, skämt åt sido..!

En av mina assistenter och jag, hon har jobbat nästan lika länge som jag har haft personlig assistans och som min son har levt, brukar reflektera över hur mycket i samhället som har förändrats till det sämre. Hon jobbar som skolfröken i veckorna och innan det jobbade hon på dagis. Våra samtal brukar handla om skillnaderna mellan förr och nu. Även om våra yrkes erfarenheter skiljer sig så jobbar vi båda med människor, hon med barn och ungdomar och deras föräldrar och jag med mina assistenter som oftast är mellan 18 – 30 år.

Sak och person
Något som vi båda har reflekterat över är att idag har barn och unga vuxna en helt annan jag mentalitet än vad vår generation har och blev uppvuxen med. Det verkar som om våra barn, sedan början av 90-talet, fått lära sig att ifrågasätta allt utifrån sitt eget jag – vilket i och för sig kan vara bra om man blandar med annat som är viktigt att lära sig. Jag tänker då på sociala kompetenser, empati och omtänksamhet och tålamod men framför allt att lära sig skillnaden mellan sak och person. Även skolorna stärker individualismen genom att låta eleverna kritiskt granska saker å ting ur ett jag perspektiv och gärna framför en dator. Det verkar som om skolorna har slutat med grupparbeten och lärarledda lektioner och istället infört att eleverna får en snabb genomgång, ett uppdrag som de sedan själva ska lösa – helst framför en dator här med. Jag anser att ifrågasättandet ur ett jag perspektiv och ur egen vinning har gått för långt och att resultatet redan har börja visat sig och har så gjort under hela 2000-talet.

Som arbetsledare för mina assistenter
Som arbetsledare har jag ett nära samarbete med mina assistenter och ibland uppstår också en vänskapsrelation med dem. Om jag tänker tillbaka på hur mina yngsta assistenter var mellan 1990 – 1999 och jämför dem med mina assistenter jag haft sedan år 2000 och fram till idag 2009 så är det skillnader. På vissa håll är det stora skillnader. Ett tydligt exempel är att förr kunde jag sakligt och konstruktivt kritisera en ung assistent. Hon lyssnade, hon pratade, jag lyssnade och vi pratade och kom gemensamt fram till en bra lösning. Så fungerar det inte nu för tiden. Om det beror på bristande social kompetens eller en oförmåga att skilja på sak och person vet jag inte. Men jag vet att idag är det ett jätte sak att ge saklig och konstruktiv kritik – den blir genast personlig och personen börjar oftast försvara sig eller blir väldigt ledsen. Och det brukar inte spela någon större roll hur jag framför den sakliga och konstruktiva kritiken. Jag kan ha dubbla silkesvantar på men det blir ändå väldigt personligt.

Jag vill verkligen understryka att jag inte är någon expert i ämnet utan jag har enbart min erfarenhet att utgå ifrån och de samtal jag har med andra som delat med sig utav deras erfarenheter. Det finns en sak som jag skulle vilja veta och det är hur barn leker i sandlådorna idag – lånar barn fortfarande ut sina leksaker eller är mamma/pappa där och påpekar vem leksaken är?

Med viss oro för framtiden!

Kram
Nalle

Share Button

Du gör mig så stolt

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Den 18 juli i år, 2008, fyllde Johannes, min ögonsten, arton år.
(Hipp, hipp, hurraaaa!)

Idag, för fem minuter sedan, vinkade han och ropade på avstånd, ”Hej då pappa, vi ses om en vecka”. Jo, jag vet att det kan tyckas larvigt, rent av urlarvigt, att jag redan känner en förtidig saknad och längtan efter min son. Men faktum är att jag gör det och har alltid så gjort även om jag tycker det är skönt att få vara ensam ett tag. Men efter de första två dygnen kommer saknaden krypande och når sin kulmen efter dag fem. Trots saknad och längtan finns inget annat att göra än att klippa navelsträng och se hur ens ögonsten lär sig leva sitt nya och vuxna liv, steg för steg. Du gör mig så stolt, Johannes!

Jag kanske är en harig farsa, en pappa som skämmer bort sin son lite för mycket på vissa områden, det är mycket möjligt. Men vi har också en rätt skön relation där inget vi säger elle gör känns konstigt eller pinsamt. Och det gott folk är en ovärderlig gåva!

INFORMATION TILL MIN ÖGONSTEN
Jag hoppas att du, Johannes, får en underbar och rolig semester tillsammans med farmor och Göran, med Katarina och Anna och deras familjer. Glöm inte att pussa på Malte, Molly och Vera och krama om grabbarna Melker och Valter. Minns också vad jag sa precis innan du for, att beställa en..?

Luv y´al
– en stolt pappa
Nalle

Share Button
1 7 8 9