Category Archives: Föräldrarskap

Dags igen att längta

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Snart är det dags igen att sakna och längta. Min underbara Johannes ska bege sig utomlands och denna gång ska han besöka Egypten.

Han sticker i morgon bitti, eller inatt om vi ska vara noga, och jag vet att jag kommer sakna honom som bara den redan till middagen i morgon kväll. Ja, jag vet fortfarande att det är larvigt och omanligt att längta efter sin 19 år gamla son. Men då är jag väl larvig då för längta lär jag göra?

Det är ganska intressant hur vi är funtade. Jag menar i vanliga fall så reagerar jag knappt om han skulle skippa middagen en kväll eller om han skulle sova borta en natt – men OM han har rest bort då kan jag längta knasigt mycket. Varför är det så? Ja, ja, jag kommer överleva även denna gång. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att Johannes kommer få en underbar vecka med mycket värme, sol och kuligheter.

Ta hand om er!
– och era nära och kära.
Nalle

Share Button

Låt honom dö!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta floder..?

Det jag kommer att skriva om nu är hemskt. Det är inte heller speciellt ovanligt. Det är dagens och antagligen också framtidens verklighet. Det handlar om sjukvården och dess struts beteende!

Det började för cirka ett år sedan då en vän till mig vars syster fick barn. Barnet föddes med en allvarlig hjärnskada. Läkarna trodde inte att den lille skulle överleva längre än en vecka. Men den lille visade sig vara en riktig kämpe. Det är ett år sedan han kom till världen med en allvarlig hjärnskada som har gjort att han inte har vuxit eller utvecklats speciellt mycket. Men trots sin sjukdom och det helvete han har levt i under året så har han överlevt. Mot alla odds.

Sorg, ilska och besvikelse
Jag kan inte ens föreställa mig chocken eller vad hans föräldrar har fått gå igenom de första veckorna fram till idag. Sorgen, ilskan och besvikelsen måste ha avlöst varandra och ha varit överväldigande men trots det kan jag inte försvara deras beteende. Redan första dygnet tog föräldrarna avstånd från sitt barn. Han hade ju en hjärnskada och skulle ju dö. Det är svårt att höra, jag vet.

Låt honom dö!
Och jag kan förstå föräldrarnas första reaktion speciellt efter läkarnas tarvliga och hjärtskärande besked. Men jag kan inte förstå hur sjukvården klarade av att blunda för det, eller hur de kunde missa alla varningssignaler som föräldrarna visade under veckorna som den lille var på sjukhuset? Jag vet att pappan kunde säga ”Jag vill inte ha den där ungen. Låt han dö, jag vill inte ha honom!” Det fanns läkare, sjuksköterskor, kuratorer och arbetsterapeuter – men ingen lyssnade på hur föräldrarna mådde eller vad de behövde. Varför?

Utred behoven innan hemgång
Jag tycker det är hur konstigt som helst att ingen brydde sig om vad föräldrar sa. Det borde vara rutin när ett barn föds med så allvarliga skador och/eller funktionsnedsättningar att göra en utredning, medan barnet ligger på sjukhuset, på hur föräldrarna kommer klara av sina roller och den i många gånger unika situation som har uppstått. Men framför allt vad de kommer att behöva för stöd.

Vanvård
Det har nu gått ett år. Ett år av vanvård, uteblivna läkarbesök och BVC besök. Andra barn, 9 åringar, har fått ta hand om den lille medan mamman har jobbat heltid och pluggat deltid. Pappan har suttit i studentlägenheten och missbrukat. Men efter ett år, en dag när min vän hittade sin syster son ensam hemma med spya i munnen, blev det för mycket. Nu äntligen har den lille kämpen fått den vård han behöver och det verkar också som att föräldrarna ska få ett sista försök att ta hand om sitt barn – fast denna gång med stöd och hjälp.

Mina tankar går till den lille och jag hoppas av hela mitt hjärta att hans framtid kommer kantas av allt som är underbart och av villkorslös kärlek i resten av hans liv. Men mina tankar går också till klantskallarna på sjukhuset som struntade i att agera. De borde skämmas. Ordentligt!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 5 9