41 sekunder

Det är mycket nu!

Natten som gick bjöd på allt annat än rogivande och stärkande sömn. Det är ju meningen att sömnen ska hela oss både fysiskt och mentalt. Men vågar man inte somna för att man är rädd att vakna några timmar senare fastfrusen i stelhet och smärta är det svårt att återhämta sig. Mina nätter handlar mycket om rädsla och ångest. Att vakna ensam, orörlig med värk, och ligga där i sängen med ångest och rädsla över att något ska hända är en fruktansvärd upplevelse. Det har gått så långt att jag har ändrat dygnsrytmen. Jag brukar somna mellan klockan 03:00 – 04:00 för om jag vaknar är det bara tre till fyra timmar kvar innan mina assistenter kommer till jobbet. Är det en riktigt jobbig natt somnar jag först när de kommer till jobbet runt klockan sju. Jag kan inte ha det så här längre.

Jag har haft personlig assistans dygnet runt förut men vid en omprövning tog de bort min sovande jour alla nätter utom en natt i veckan. Varför jag tillåts sovande jour en natt i veckan vet jag inte. Det finns ingen logik i det beslutet, anser jag. Men nu är jag i så pass dåligt skick att jag återigen måste söka sovande jour. Anledningen till att jag inte redan har sökt är ren och skär rädsla. De är så många som har fått sina assistanstimmar neddragna eller blivit av med all sin personliga assistans. Sist drog de ju ner mina timmar också så jag måste komma på vilket sätt som är mest fördelaktigt för mig innan jag kontaktar försäkringskassan för fler timmar. Mitt mål är att ringa dem någon gång denna vecka. Tror jag? Det är mycket nu.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button

Kommentera här!

24 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *