4 minuter, 36 sekunder

Sju långa veckor

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

För cirka sex veckor sedan var försäkringskassans handläggare hemma hos mig för att göra en två års omprövning av rätten till personlig assistans – och jag väntar fortfarande på ett beslut. (Läs förra inlägget!) När handläggaren sa adjö efter två timmars utfrågning hade jag hunnit bli integritetskränkt, förnedrad, orolig och duktigt förbannad. Mentalt var jag som ett urlakat lingon och hade svårt att hålla tillbaka ilskans tårar. En psykisk misshandel hade ägde rum, här i mitt hem.

I samma stund som lägenhetsdörren slog igen efter handläggaren blev jag omsluten av ett stort vakuum, det blev så tyst både i och utanför huvudet, det var nästan lite kusligt. Men efter en stund började hjärnan att fungera igen och när tankeverksamheten hade kommit igång mindes jag att hon sa, ”Glöm inte att ordna med läkarintyget och att du talar om för läkaren att ta med det vi har pratat om. Det är viktigt att det står samma saker som du har sagt.” Det räcker tydligen inte med ett vanligt läkarintyg och att utsättas för en kränkande och obehagligt närgången utfrågning i flera timmar om vilka mina assistansbehov är och hur lång tid de tar. Nej, dessutom vill de att jag ska diktera för min läkare, en specialist på reumatologi, vad han ska skriva i läkarintyget om mig till försäkringskassan.

Inget ansvar tack!
De som bestämmer på försäkringskassan tolkar lagen beroende på vilka politiska direktiv de får så självfallet är det politikerna som först och sist bestämmer hur lagen efterlevs, oavsett vad de själva säger. Jag undrar om politikerna börjar bli nojiga eftersom de under flera år nu har givit försäkringskassan direktiv att spara pengar på den personliga assistansen. Något som fortfarande sker utan att de tar något större ansvar för de fruktansvärda konsekvenser det har medfört. Det är många funktionshindrade medborgare som drabbas hårt genom att de har blivit av med sin lagliga rätt till personliga assistans. Helt eller delvis. På grund av denna omänskliga behandling är det en omöjlighet för många att söka jobb, hur ska man kunna arbeta utan assistans, plus att det ryktas om att en del har till och med tvingats sluta arbeta eftersom det inte längre går att leva ett självvalt och självständigt liv.

Fiffigt värre med strutspolitik
Av ren nyfikenhet undrar jag vilken politiker som vill, eller som kommer, stå där framför kameran, inför media och folket, och förklara för landets väljare varför en stor grupp människor i Sverige inte är värda sitt medborgarskap och att kunna leva ett självvalt vanligt liv med allt vad det innebär. Fast det är klart, det kanske blir som vanligt att politikerna klarar sig undan ansvaret genom att köra sin fiffiga strutspolitik. För är det inte så i den svenska politiken att lyfter man inte frågan finns inte heller några problem. Med andra ord, det man väljer att inte se finns inte. Eller kanske är det så att de tycker att strutspolitik inte är den bästa vägen då det trots allt är val nästa år? Vi får väl se?

Jag vet bäst!
Ju mer jag tänker på handläggarens närgångna utfrågning och läkarintyget ju olustigare blir det. När jag talade om för min läkare vad han skulle skriva kändes det fel och hur tokigt som helst. Det tyckte han också men så länge sanningen inte förvanskades var det okej för honom att lyssna på vad jag hade att säga. Tack o lov! Om han hade blivit förbannad hade det kunnat resultera i att jag inte fick ett läkarintyg som tillstyrkte det assistansbehov som jag har vilket skulle kunna leda till katastrof. Jag undrar hur försäkringskassan i sin vildaste fantasi kan tro att dom eller någon av mina läkare ska veta om vilka assistansbehov jag har? Det finns bara en människa här i världen som vet vilka det och det är jag. Trots allt så vet jag bäst vad jag behöver.

Med allt detta snurrande i huvudet och med vetskapen om att många andra i min situation har blivit av med sin assistans så går dagarna väldigt långsamt. Den ena dagen har jag ångest över att handläggaren kommer ta bort min personliga assistans och andra dagar känns det lite bättre. Känslan av att ha blivit förnedrad och kränkt finns förvisso kvar, även om det börjar avta lite och inte alls känns lika aktuellt. Men att vänta på detta jävla brev från försäkringskassan, som har mitt liv i sina händer, är ren terror och river upp allt varje dag. Den psykiska misshandeln tycks fortsätta och går nu in på sin sjunde vecka. Håll tummarna är ni snälla! Jösses, vad rättssäkert det lät! Eller inte.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Kommentera här!

2 comments

  • GitsOlsson

    Det är fruktansvärt det dom utsätter oss för! Och inte mår man bättre av att läsa att andra råkar ut för samma/värre saker än man själv! Den enda ”trösten” är väl kanske att FK & Co behandlar oss alla lika vidrigt!?

    Jag retar också upp mig på att politikerna hela tiden tjatar sitt mantra om att vi kostar så mycket när de för dessa miljarder får 80 000 jobb och ca 20 000 funkisar som mår bra och också kan konsumera!

    Ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle vara om alla vi funkisar plötsligt skulle börja skriva hemska saker/lögner om politikerna på våra egna och gemensamma sidor, med påståenden om än det ena än det andra?
    Skulle det bli någon reaktion alls eller tystades det ner? Lite intressant är dock tanken eller hur? 😉

    Slutligen, jag fattar inte ens att dina timmar kan ifrågasättas, för med tanke på det lilla jag känner till om dig så har vi säkert flera saker gemensamt och då bör timmarna inte kunna ifrågasättas.

    Nä, vi får fortsätta slåss helt enkelt och börja kräva våra lagstadgade rättigheter, även om vi måste anmäla ansvariga politiker till Haag-domstolen och liknande!

    Kämpa vidare!

    • Hej GittsOlsson!
      Tack för din kommentar.

      Ja, det är en högst intressant tanke att leka med. Att alla medlemmar i t.ex. Reumatikerförbundet plus DHR och NHR, m.fl. vilket skulle röra sig om cirka 70 – 100 000 stycken vars organisationer skulle gå ihop och samordna en smutskampanj av samtliga politiker, både kommunala och riksdagspolitiker, där varje organisation höll sig till 4-5 olika områden/ämnen och i saklig ton sprida fantastiska lögner om alla medel högt -och högt uppsatta politiker där flera av de självklart har gjort hemska kriminella handlingar, inte bara prostitution utan skattesmitning, förskingring och stöld. Det vore något det. Snacka om att få igång flera media drev. 🙂 Själv är jag alldeles för snäll för något sådant. Nej, skämt åt sido.

      Det jag tycker är så frustrerande är att många av handläggarna och politikerna är snälla och omtänksamma människor som vill väl och de finns inom alla partier. (Jag kommer inom någon dag att publicera en artikel från två MP politiker). Det är så enerverande att alla de snälla och omtänksamma politiker som inte tycker som majoriteten tycks tycka gör inget åt saken. Nästan alla av dom håller tyst eller så säger de sin mening och åsikt men ändå röstar som partiet eller som sitt block gör. Det gör mig smått galen av ilska. En sådan politisk piska är så långt ifrån demokrati man kan komma. Any way..!

      Hoppas du har det bra, vi hörs vännen.

      Kram/Nalle

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *