5 minuter, 4 sekunder

Är det någon idé?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

"Vi är så olika att det inte är konstigt att statsministern och hans gäng glömmer bort medborgare som mig."

Ni underbara besökare som har orkat läsa min blogg fastän den har gått i moll och varit negativ och tagit upp jobbiga ämnen under så lång tid betyder så mycket för mig. Jag har gång på gång återkommit till berättelser om hur svårt livet kan vara om man har en funktionsnedsättning där framtiden kommer bjuda på en ännu sämre fysik. Men svårigheterna och min rubrik till detta inlägg handlar inte om att min reumatiska sjukdom och medföljande rörelsehinder har knäckt mig, även om den biten kan vara nog så påfrestande både fysiskt o psykiskt. Nej, med rubriken ifrågasätter jag om det är någon idé att fortsätta kämpa mot sjukdom, funktionsnedsättning och stadiga försämringar när jag bor i ett land där regeringen, stat, kommun och landsting och vårt lands politiker klart och tydligt har tagit ställning i en för mig avgörande fråga. Är du funkis och inte kan arbeta – skyll dig själv!

Ja, jag vet att jag är tjatig. De senaste åren har jag haft oerhört svårt att finna något positivt att berätta om. Det är därför jag ifrågasätter fortsättandet av denna blogg. Vårt lands politik har satt mig, och många i liknande situationer, i en omöjlig sits där det inte går att överleva utan att arbeta oavsett vad anledningen är till att du inte kan jobba. Eftersom jag inte har samma förutsättningar som medborgare utan funktionsnedsättningar kan jag inte ta vilket jobb som helst och i skrivande stund kan jag inte ens jobba med de jobb jag tidigare kunde och älskade att arbeta med. Jag jobbade under elva år mellan 50 – 75% men som sagt var har jag blivit sämre och det är en försämring som pågår och har så gjort sedan år 2000.

På grund av min sjukdom och funktionsnedsättning har jag vissa behov för att klara av att leva ett normalt liv. Många av dem blir tillgodosedda såsom personlig assistans och genom olika hjälpmedel. Jag kan med personlig assistans göra de flesta av alla de dagliga sysslor som du läsare också gör. Jag kan komma upp på morgonen, få kläder på kroppen och sköta min hygien, städa, handla, laga mat, tvätta, byta glödlampor, storhandla, klia mig i huvudet, plocka upp saker jag så ofta tappar och mycket annat. Och med min elrulle kan jag röra mig. Precis som vem som helst under förutsättning att omgivningen är tillgänglig. Men det finns behov som inte tillgodoses eftersom dagens politik inte längre anser dessa behov vara en mänsklig rättighet. Det är lite krångligt att förklara men jag ska försöka.

I och med dom behov och hjälpmedel, en del av dem är ganska stora och tar sin plats, jag nämner ovan plus personliga assistansen, vilket innebär att en person alltid är med mig mellan klockan 7 – 23, behöver jag en stor lägenhet. För att tillgodose sådana behov har kommuner landet runt byggt ett antal lägenheter som är anpassade. Dessa lägenheter är stora och kräver sina kvadratmeter. Jag bor i en 3:a på 100 kvm.

Tidigare kunde medborgare, som jag, som inte klarar av att arbeta på grund av sitt funktionshinder leva ett någorlunda drägligt liv genom att få sjukpension, handikappersättning – som skall täcka merkostnader man har på grund av sitt funktionshinder, (vilket jag kan tala om är mycket sällan att den gör), och bostadstillägg. Om man hade behov av dessa anpassade lägenheter brukade merparten av hyran betalas av bostadstillägget eftersom all annan försörjning från försäkringskassan är anpassad efter vad en person ska klara sig på när det gäller mat och vanliga räkningar såsom el, hemförsäkring, tv-licens, etc. På den tiden var det svårt att få pengarna att räcka till kläder och semester.

Idag har jag precis som förr min inkomst ifrån försäkringskassan. Sjukpension, handikappersättning och bostadstillägg. Efter att hyran och elen (9007 kr) är betald har jag 1900 kronor kvar till allt det andra. Man behöver inte vara en ekonom för att räkna ut att det är en omöjlighet att klara sig på 1900 kronor. Jag har varit tvungen att skrota min bil, (som kostade skattebetalarna över en halv miljon att anpassa så jag kunde köra bilen, plus att det kostar skitmycket för kommunen att hålla mig med färdtjänst och/eller rullstolstaxi. Kommunen skulle kunna ge mig en bil gratis var 7:e år plus betala skatten och bensinpengar och ändå gå med vinst genom att jag inte använder färdtjänst när jag har egen bil. Men att få dom att fatta det – bah..!), att säga upp hemtelefon, tv-licensen, morgontidningen, medlemskap i olika handikappföreningar och snart måste jag säga upp min hemförsäkring.

Förr ansåg politikerna att bara för att man hade en funktionsnedsättning och inte kunde arbeta så skulle man ändå ha rätt till ett drägligt liv. Så är det INTE idag. Inte på långa vägar. Här är en länk till.

Så min fråga är om det är någon idé att fortsätta? Livet? Bloggen? För ni ska veta att motståndaren är större än David och Gohliat, mäktigare än djävulen själv och drivs av en enda sak – vinstmarginaler!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Kommentera här!

7 comments

  • Mamma

    Bra skrivet som vanligt, men vad hjälper det kan man undra…Du är så duktig min kronprins

  • Tack mamma.

    jag hoppas att mitt mail till riksdagens ALLA ledamöter och socialdep skall generera något gehör. Man får hoppas i alla fall.

    Kram på dig, min kära mor.

  • Agneta Gille

    Bästa Nalle.
    Det är fantastiskt att läsa ditt blogginlägg och jag har full förståelse för dina känslor. För mig som född normalstörd utan handikapp är det en viktig insyn att läsa hur svårt handikappade har det idag. Jag har tillsammans med mina (S)-kollegor här i Riksdagen drivit kampen mot regeringen och den otroligt orättvisa politik som idag förs. Vi har inte lyckats, de små borgerliga partierna säger en sak men när det gäller så röstar de med moderaterna i alla fall.
    Jag lovar dig att fortsätta kampen och vill tacka för att du skickade ditt blogginlägg till oss.
    Varma hälsningar från Agneta (som haft bröstcancer o som gläds åt livet idag hoppas du kan göra det också)

  • Hej Agneta!

    Tack för kommentar. Det är alltid skönt att få bekräftelse på att ni politiker hör eller läser det vi skriver om. I detta fall det jag skriver om som i och för sig gäller väldigt många funktionsnedsatta medborgare. Först vill jag be om ursäkt för eventuellt hårt språkbruk och spydighet eller förtvivlan – men jag mår inte bra på grund av det jag skriver och berättar om.

    Ja, Alliansens politik slår förbaskat hårt mot sådana som mig, funktionsnedsatta som inte kan arbeta pga funktionshinder och/eller för att man har blivit sämre och måste förlita sig på försäkringskassan. Den försämring jag talar om började redan när ni hade makten, dvs det låga taket på bostadstillägget och att det är allt vanligare att handikappersättningen dras in för de som har personlig assistans eftersom f-kassan blandar ihop merkostnader man har i och med sin funktionsnedsättning med kostnader som uppstår vid assistansen. Men det har blivit ännu värre nu. Galet mycket värre sedan Alliansen och moderaterna började regera.

    Det är fan ta mig inte lätt att göra rätt för sig, att fortsätta vilja göra rätt för sig, när dagens politik gör det omöjligt att klara sig ekonomiskt. Vad finns då för andra vägar – jo, kriminellt leverne som att använda en del av de pengar som egentligen ska gå till personlig assistans och assistenternas omkostnader, etc. Än har jag inte fallit för frestelsen men när kylskåpet gapar tomt, obetalda räkningar läggs på hög, kläderna är trasiga och möblerna och andra husgeråd är så gamla och förstörda att man inte längre vill ha besök är det svårt att motivera sig till rätt sida om lagen.

    Det har blivit så jobbigt att det händer att personliga assistenter köper mat eller lånar ut pengar åt en ibland bara för att man inte har råd.

    Hur som helst så är min verklighet, och många andras verklighet med mig, kränkande och ovärdig och politikernas tysta samtycke till denna förnedring av oss är skrämmande och ger en bild av ett land jag inte längre känner igen. Det verkar som om ni, politiker och handläggare på försäkringskassan, skiter fullständigt i om vi klarar oss ekonomiskt eller ej, så länge vi har LASS. Fast LSS och LASS blir snart också ett minne blott. Jag kan inte förstå att det har gått så långt att jag måste trots helvetet med sjukdomen och försämringarna och trots omfattande funktionsnedsättning skall tvingas gå till socialen bara för att kunna överleva. (Sorry om du tycker jag är för pessimistisk).

    Det är hemskt, förnedrande, att inte kunna leva på sitt uppehälle, att inte kunna köpa kläder, husgeråd eller möbler, betala de mest vanliga räkningar eller åka med sitt barn på semester bara för att jag har en funktionsnedsättning och inte längre klarar av att arbeta. Jag vet verkligen inte hur länge jag kommer att orka.

    Återigen tack för din kommentar. Och för att du lyssnar och verkar i alla fall vilja kämpa för att vi ska få det bättre..?

    Ps. Jag hoppas innerligt att du får fortsätta glädjas åt livet länge, länge, till.

    Ta hand om dig!
    Björn ”Nalle” Thorén

    • Maria Lundqvist-Brömster

      Hej!
      Jag vill tacka dig för att du ger oss politiker insyn i din vardag. Jag är talesperson för funktionshinderfrågor i Folkpartiet och och känner igen den problematik som du beskriver från andra som hör av sig. Just nu så finns det mycket oro i organisationerna kring det behovsbedömningsinstrument som håller på att utarbetas. Från socialutskottet har vi varit mycket tydliga med att understryka vikten av att ett sådant instrument inte får urholka intentionerna i LSS. Folkpartiet vill att LSS förtydligas vad gäller rätten till delaktighet, rätten till arbete och rätten till familj eftersom vi genom Regeringsrättsdomar nu kunnat se att domstolen lägger annan innebörd i begreppet grundläggande behov. Vad beträffar hjälpmedel är det ett dilemma att landstingen har så olika regler kring hjälpmedel. Det upplevs ofta som mycket orättvist. Vi har haft ett projekt med fritt val av hjälpmedel som tre landsting arbetet med under några år och som gett goda resultat. Tanken är att få fortsätta utveckla detta. Din ekonomiska kalkyl visar ju tydligt på hur lite som blir över när fasta kostnader är betalda. LSS-kommittén lyfte ju dessa hyreskostnader i sin utredning. Inte för att det låg i deras upprag utan för att göra regeringen uppmärksam på hur kommunerna sätter dessa hyror där i vissa fall gemensamhetsutrymmen ingår för de som bor i gruppboenden. Det är inte acceptabelt och värdigt att leva under så små marginaler. Jag har lyft denna fråga till Socialförsäkringsministern som också påtalat att detta måste göras något åt.
      Tack för att du låter mig ta del av dina så viktiga erfarenheter.

      • Hej Maria!

        Tack för kommentar.

        Ja, det har hänt mycket konstigt såsom behovsbedömningsinstrumentet och som verkligen skrämmer mig. Till och med expertgruppen lämnade LSS utredningsgruppen av olika anledningar bland annat pga av detta instrument. Men det jag har som mest aktuellt just nu, i min vardag, är just oförmågan att klara mig. Ska det behöva gå så långt att jag blir vräkt och trots omfattande funktionsnedsättningar får bli uteliggare. Hur skulle det fungera? Jag skulle inte överleva alls länge. Plus vad skulle mina personliga assistenter och facket säga om en sådan arbetsplats?

        Men du har rätt gällande LSS och LASS intentionerna har och kommer säkert fortsättas att urholkas och jag VET att det var inte något som Bengt Westerberg eller Bengt Lindqvist hade tänkt sig. Vi i Stil hade ju ett nära samarbete med dessa två och jag glömmer aldrig när en enig riksdag tog beslutet 1994. I flera år hade jag makten över mitt liv men idag handlar assistansen mest om att spara kvitton för kostnaden man har för sin assistans och att vara rädd att f-kassan varje gång det är omprövning skall dra in rätten för en.

        Jag är glad att du har påtalat detta med hyrorna och bostadstilläggets låga tak för Socialförsäkringsministern och att han också tycker att något måste göras. Jag VET att något måste göras, jag vet också vad som behöver göras, för oss med omfattande rörelsehinder/funktionsnedsättningar och som inte kan arbeta och måste förlita oss på f-kassans ersättningar och bidrag – och det är att höja sjukpensionen och bostadstillägget för jag kommer bli vräkt eller försöka orka med att förnedra mig med att gå till socialen och tigga ihop till hyran mellan läkarbesök.

        Jag har inte heller varit hos tandläkaren sedan 1988. För dyrt. Och nu för tiden, de senaste åren, anser jag det är för kostsamt att gå till läkaren och apoteket med. (Fan vad jag klagar, jag hatar att klaga men vet inget annat sätt just nu..!)

        Hur som helst – tack för ditt svar och kommentar.

        Ta hand om dig!
        Nalle

  • Pingback: Tweets that mention jag fick ett mejl från Nalle som ville förmedla en fråga via sin blogg Det här är värt att prata om #svpol -- Topsy.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *