Du kan läsa idag på DN.se under rubriken ”Var är doktorn?” att distriktsläkarna tar emot alltfler patienter medan sjukhusläkarna tar emot allt färre och samtidigt minskar antalet sjukhussängar stadigt. Man analyserar hit och dit varför och kommer fram till olika sanningar, vad det verkar, beroende på vilket landsting man analyserar.
Det finns en verklighet för läkarna, undersköterskorna och en för patienterna. Hur sjuk är inte det?
Även om Sverige är ett land som ligger i botten i jämförelse med världens övriga länder vad gäller den tid som sjukhusläkarna lägger på direkt kontakt med patienter så är inte allt bara dåligt. För samtidigt som sjukhusläkarna träffar allt färre patienter så är det tvärtom på våra vårdcentraler och på många vårdcentraler har det också blivit lättare att få tider till samma dag. Och det är ju bra, eller?
inom primärvården har det skett en ökning med en 1/2 miljon besökare per år mellan åren 2004 – 2009. Idag har distriktsläkarna cirka 14 miljoner besök och vad denna ökning beror på vet man inte riktigt. Vissa menar att läkarna och vårdcentralerna har blivit mer effektiva medan andra tror det kan bero på att fler lättbehandlade patienter söker läkare och de tar inte lika mycket tid i anspråk. Alltså kan läkarna ta emot fler patienter. Men om allt fler läkare på sjukhusen gör annat än att ta hand om patienter, och om allt fler patienter behandlas inom primärvården samtidigt som vi får allt färre sjukhussängar är det lätt att konspirera ihop otäcka tankar om ekonomi och försäkringskassor. Speciellt i dagens politiska mardröms läge.
Det finns en sak som jag gärna skulle vilja veta
I Monica Renstigs bok ”Den sjuka vården” kan man bland annat läsa att våra läkare som jobbar på sjukhus tar emot 2,17 patienter per dag. Denna siffra sjunker stadigt dessutom. Så vad gör våra läkare på sjukhusen när de behandlar patienter i mindre än ”en femtedel” av sin arbetstid? Jag vill veta vad de gör den övriga tiden, vilket är ”fyra femtedelar” av sin arbetstid, då de gör annat än att behandla patienter. Kan det vara så att övrig tid går åt att skriva nya intyg, komplement och förtydliganden åt vår kära försäkringskassa? Jag menar bara att idag räcker inte ett intyg från en ”husläkare” långt i försäkringskassans ögon eftersom deras egna läkare dissar kollegors utlåtanden på löpande band. Bara en tanke, bara en tanke..!
Så länge som försäkringskassan hela tiden måste följa politiska vindar kommer sjukvården och sjukförsäkringssystemet aldrig att fungera utan kommer alltid vara sjukt.
Ta hand om er!
Nalle
Glöm inte bort dagvården och inneliggande patienter. Sjukhusläkarna träffar ju inte bara patienter på mottagningarna.
Hej Johanna!
Tack för din kommentar.
Du har alldeles rätt. Läkarna har patienter även på sjukhusen, dagvård och på avdelningar. Fast SKL, Sveriges kommuner och landsting, som hade genomfört denna sammanfattning av kostnader kom fram till dessa skillnaderna – och de har synat endast de besökande eller polikliniska patienterna. Och där fanns dessa skillnader. Att sjukhusläkare träffar allt färre patienter polikliniskt men de blir allt fler och läkarna på VC träffar allt fler patienter.
Det jag menar är i det stora hela att läkarna idag har betydligt mer pappersarbete och en anledning till det, (utan att veta några fakta), tror jag är försäkringskassans allt högre och strängare krav på intygen och på alla möjliga underlag. Jag har hört ganska många sjukhusläkare men också distriktsläkare klagat på just detta, att de inte har lika mycket patientkontakt som förr. Att det är massor av pappersarbete och att många läkare inte riktigt tycker det är deras jobb. De vill vara läkare och inte administratörer, etc.
Ha det gott!
Nalle