Sådan fräckhet!

Jag satt i elrullstolen och sov en stund. Vädret var behagligt så jag hade altandörren på glänt. Altanen är relativt insynsskyddad men det skulle visa sig att det räckte för den klåfingrige. Efter att ha sovit en kort stund klev tjyven in genom altandörren.

Han måste ha stått och glott på mig ett tag för när jag vaknade till av att känna mig iakttagen la han handen på min axel så jag trodde det var min assistent som satt i köket. Sedan la han ett papper, ett tiggeripapper, där man skulle skriva namn och telefonnummer för att sedan skänka pengar, i knät på mig och sa på mycket knackig svenska, tack så mycket. Allt gick mycket fort. Yrvaken tog jag emot papperet som var professionellt layoutad och jag skrev mitt namn.

Men när jag skulle svänga runt rullstolen så han inte stod snett bakom mig så följde han med, antagligen för att han inte ville visa sitt ansikte, så till sist hade vi snurrat nästan ett varv, hans märkliga beteende fick mig klarvaken. Det blev inget telefonnummer. Jag bad honom att gå vilket han välvilligt gjorde och när han var ute på gräsmatten såg jag att min mobiltelefon fattades. När jag kom ut på altanen gapande och skrikande lade han benen på ryggen och det var det sista jag såg av honom och mobilen. Ibland tänker jag på att det kunde ju ha varit en galning. Hövva!

Det var längesedan jag var med om en sådan fräckhet. Han måste ha sett att altandörren var öppen men han måste ha sett min assistent också så jag fattar inte hur han vågade komma in i lägenheten. Han var cirka 17 – 19 år gammal. De skiter ju i om de åker fast för inget händer i alla fall och mycket riktigt snuten la ner förundersökningen. Fast jag sa att jag skulle känna igen honom. Vilka signaler sänder det till våra s.k. värstingar?

Nu har jag aldrig altandörren öppen om jag inte finns i närheten och ska jag ta en tupplur blir det inför stängda dörrar. Om Keena tillåter en tupplur vill säga. 🙂

Ta hand om er och tänk på att inte göra tjyven några tjänster utan stäng och lås ordentligt.

Kramar!
Nalle

Share Button

Beteendet kanske växer bort?

Keena fortsätter med sitt slickande och väckande av mig. Jag har provat lura henne att jag somnar i permobilen och ibland ser hon igenom mig men så händer det att hon kommer nära mig, gå upp på fotstödet för att nå bättre, och börjar gny först innan hon skäller till. Och sist kommer slickningen med stor iver.

När jag frågar vad hon vill så brukar hon gå till altandörren och markera att hon vill ut och kissa. Jag vet inte hur många gånger jag har släppt ut henne på altanen utan att det varken kissas eller bajsas. Men nu på sistone har hon kissat men sedan försöker hon få igång mig med bus och lek. Varför blir hon så orolig när jag somnar till i rullstolen. Jag får väl försöka hålla mig vaken och om jag är för trött får jag väl lägga mig i sängen istället, så får vi se hur det går? Jag måste få bort detta beteende för det är skitjobbigt.

Att hon slickar och väcker med klockan fem på morgonen gör mig inget för jag tror det kommer att växa bort. I morse väckte hon mig bara en gång. Det känns bara så genant att hon vänder på klacken för att gå och lägga sig och sova så fort hon ser att jag är vaken.

Ta hand om er.

Kramar!
Nalle

Share Button
1 2 3 202