Oj vad det byggs

 

För tillfället har ett gäng jobbargubbar, i lägenheten ovanför mig, sett till att väcka mig på morgonen. De har hållit på i en vecka nu. Det är inte utan att vansinnet galopperar allt närmare för varje morgon de väcker mig. I morse, klockan sju!!!, väcktes jag av en borrande galning som höll på med slagborr och annan apparatur. Ljudvågorna tog sig med lätthet in i lägenheten och fortsatte sedan in i märg och ben och till sist har man ingenstans att ta vägen. Det kanske inte är alldeles knasigt att jag håller på att bli topp rosenrasande tokig på dessa marodörer. 😉 Förutom lapplisa måste jobbargubbar ha det mest hatande yrket som finns, i alla fall klockan sju på morgonen. Och om jag har något att säga till om. 🙂

Jag vet inte om det märks runt om i Sverige men här i Älvsjö har de byggt i över två år nu och jag hoppas de närmar sig kulmen för just nu kan man inte gå speciellt långt utan att komma i kontakt med nybyggnationer, ställningar, maskiner och gamla lokaler som rivs och vatten som sprutas över stora bråten för att dammet inte ska spridas. Hm, just det. Det rivs, renoveras och byggs nytt överallt runt omkring mig, och visst ska det bli kul att se hur det kommer att se ut när de är färdiga, men allra skönast ska det bli när lugnets gata återigen har infunnit sig efter allt bankande, dunkande och sprängande. Ni ska veta att det är galet här just nu.

Det är tredje sommaren som allt byggande stör lugnet i Älvsjö och om ryktet stämmer lär de inte vara klara än på ett tag. Det gäller med andra ord att bita ihop ett tag till. He, he, he, så himla kul. Vi får väl se hur det blir i morgon, om marodören väcker mig igen klockan sju eller om jag lyckas förtränga deras oljud. Den som lever får se. 🙂

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Våren kommer

Igår när jag var ute och promenerade i solen kände jag hur våren låg på lur. En pirrande känsla så påtaglig att den nästan gick att ta på. Det knakade och sprakade strax under markytan och man kunde nästan känna hur allt håller på att göra sig sig redo för vad som komma skall. Solen värmde mitt ansikte något. Det kommer inte dröja alltför lång tid innan vårens första blomster visar sig. Fastän luften fortfarande är kylig, nollgradigt, fann en liten fluga nöjet att irritera. Våren är närmare än vad man tror.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button

Det är mycket nu!

Natten som gick bjöd på allt annat än rogivande och stärkande sömn. Det är ju meningen att sömnen ska hela oss både fysiskt och mentalt. Men vågar man inte somna för att man är rädd att vakna några timmar senare fastfrusen i stelhet och smärta är det svårt att återhämta sig. Mina nätter handlar mycket om rädsla och ångest. Att vakna ensam, orörlig med värk, och ligga där i sängen med ångest och rädsla över att något ska hända är en fruktansvärd upplevelse. Det har gått så långt att jag har ändrat dygnsrytmen. Jag brukar somna mellan klockan 03:00 – 04:00 för om jag vaknar är det bara tre till fyra timmar kvar innan mina assistenter kommer till jobbet. Är det en riktigt jobbig natt somnar jag först när de kommer till jobbet runt klockan sju. Jag kan inte ha det så här längre.

Jag har haft personlig assistans dygnet runt förut men vid en omprövning tog de bort min sovande jour alla nätter utom en natt i veckan. Varför jag tillåts sovande jour en natt i veckan vet jag inte. Det finns ingen logik i det beslutet, anser jag. Men nu är jag i så pass dåligt skick att jag återigen måste söka sovande jour. Anledningen till att jag inte redan har sökt är ren och skär rädsla. De är så många som har fått sina assistanstimmar neddragna eller blivit av med all sin personliga assistans. Sist drog de ju ner mina timmar också så jag måste komma på vilket sätt som är mest fördelaktigt för mig innan jag kontaktar försäkringskassan för fler timmar. Mitt mål är att ringa dem någon gång denna vecka. Tror jag? Det är mycket nu.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button

Så långt är allt bra

Jag satt här igår, framför datorn, för att skriva och berätta för er som är intresserade av hur det går för mig och mina cigaretter – men inget rumsrent kom. Jag hade mycket inom mig men inget jag ansåg vara tillräckligt givande för en läsande publik. Det var mest rappakalja såsom ”fuck, jag hatar världen och den hatar mig, shit va röksugen jag är, bara en cigarett snälla, och så ett fuck igen.” Det var den stora tycka synd om mig dagen! Inget givande alls med andra ord. 🙂

Men om ni nu är intresserade av att veta hur det går för mig och cigaretterna kan jag glädjande tala om att jag fortfarande är rökfri. Om vi bortser från en haltande början har jag nu varit rökfri i 9 dagar. Snacka om en jungfrufärd, skakig och irriterad om vart annat. Men det går framåt och enligt en app jag har laddat ner ska jag nu ha ett bättre luktsinne och så ska jag kunna andas bättre. Jag vet inte det. Det mesta luktar som det luktar, eller doftar som det doftar, och andningen fungerar som vanligt – in och ut, in och ut.

Äh, det spelar ingen roll om jag inte golvas av hur fantastiskt allt har blivit nu när jag går in på min tionde dag. Jag har åtminstone mina cigarettpengar kvar 450 kr plus. Ja, minus snuskostnaden då. Men det är i alla fall något positivt. Om sanningen ska fram går det ganska bra utan cigaretter. Om vi bortser från ett tiotal röksugsattacker om dagen är det helt okej, så pass att jag ibland kan sticka ut hakan och tänka, ”shit, det här kommer ju gå bra!” Men jag tänker inte ropa hej ännu. Utan jag tänker ta en dag i taget tills den dagen kommer då jag inte längre tänker på cigaretter alls. Förra gången var jag rökfri i 18 månader innan jag återigen började och det vill jag inte vara med om igen. Men än så länge är jag RÖKFRI!!!

Ta hand om er.

Kram
Nalle

 

Share Button
1 2 3 97